Oppositionen försöker dämpa villaägarnas oro över planerna på en ny fastighetsskatt. Men oron är befogad med tanke på att de rödgröna även vill införa ett slags skatt på ”förmögna”.
Knäckte fastighetsskatten Socialdemokraterna i valrörelsen 2006? Det hävdade förre statsministern Göran Persson i sina memoarer. Redan under Almedalsveckan för fyra år sedan ville Persson ställa ut ett löfte om frysta taxeringsvärden, i syfte att få bort fastighetsskatten från debatten. Men statsministern påstår att han inte orkade köra över sin finansminister Pär Nuder, som motsatte sig idén. Och sen gick det som det gick i valet.
Som så ofta skyller Persson sina egna tillkortakommanden på andra, men det hindrar inte att det ligger något i hans analys. Att fastighetsskatten orsakade väljarförluster för S visar mätningar som gjorts av statsvetarna i Göteborg. I valet 2006 blev frågan en symbol för Socialdemokraternas bristande förståelse för livet i Sveriges tillväxtområden.
Villaägare i storstäderna, som en gång i tiden köpt sitt boende för ett lågt och överkomligt pris, kunde drabbas av en skyhög skattenota på grund av prisrallyt på bostadsmarknaden. Taxeringsvärdet stack i höjden utan att den egna inkomsten nödvändigtvis följde efter. Grannens husförsäljning kunde vara avgörande för den egna skattesituationen.
Förutsebarheten för den enskilde var minimal, det saknades en tydlig koppling mellan högt taxerad fastighet och stark betalningsförmåga.
Inför årets val har Socialdemokraterna övergivit sin gamla inställning till fastighetsskatten. Men partiets viljeinriktning är ändå tydlig, trots att man säger sig ha insett frågans sprängkraft. Tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet tänker man skärpa den löpande beskattningen av bostäder, främst i storstadsregionerna.
Den gamla fastighetsskatten återinförs fast i en mildare variant – skatten tas endast ut på taxeringsvärden över 4,5 miljoner kronor. Tidigare saknades en sådan gräns.
Oppositionen brukar hävda att ytterst få villaägare behöver oroa sig för skatteförändringen. I onsdagens SvD lovade man att andelen som ska betala den nygamla skatten inte ska öka under de närmaste åren. Och för att ytterligare lugna väljarna skrev Socialdemokraterna på sin hemsida att endast cirka 1 procent av husen får höjd boendeskatt.
Löftet är välkommet om det verkligen går att lita på, men av allt att döma håller det inte. De rödgröna tänker ju också införa en skatt på förmögna som ska dra in samma belopp till staten som den gamla förmögenhetsskatten; en skatt som i likhet med fastighetsskatt slog mot villaägare i storstadsregionerna.
Hur den nya förmögenhetsskatten ska se ut är oklart. Vänsterpartiet har sagt att bostäder ska räknas in i underlaget, Miljöpartiet är emot och Socialdemokraterna håller alla dörrar öppna. Risken är därför uppenbar att villaägarna i framför allt Storstockholm kommer att få en rejält höjd skattenota vid en rödgrön valseger.
Inte konstigt att opinionsmätningar visar att svenska folket tror att oppositionen vill skärpa bostadsskatterna för fler än 1 procent. På goda grunder kan man dessutom förvänta sig att det kommer ytterligare förändringar längre fram, med tanke på Socialdemokraternas historia av att ständigt lappa och laga i systemet.
Ryckigheten är förödande. Bostaden är ofta den största investering som ett hushåll gör och det kräver förutsebarhet och stabila regler.
Om de rödgröna vill höja skatterna i Sveriges storstadsområden får de stå för det, inte låtsas som om höjningen enbart berör några förmögna Djursholmsbor. Beskeden hittills har varit vaga, motstridiga och förvirrande.