Ledare

Skilj på princip och idé

Leif Pagrotsky (S), Marit Paulsen (FP), Bosse Ringholm (S) och kung Carl XVI Gustaf har alla blivit ”tårtade”, som verbet för att under förnedrande former få något tårtliknande upptryckt i ansiktet lyder. Men ingen av dem har sannolikt fått någon fråga från journalister om det är någonting i deras gärning som skapat denna ”provocerande känsla hos människor”.

Men just den frågan, med insinuationen att tårtningen kanske var självförvållad och en följd av partiets politik, fick Sverigedemokraternas Björn Söder när han bjudits in till ”P1-morgon” efter tårtattacken på partiledaren Jimmie Åkesson på tisdagskvällen. Det är knappast någon slump. Men olyckligt.

Man kan tycka vad man vill om Jimmie Åkesson och hans parti. Men det är invalt i riksdagen av svenska folket. Och företrädarna åtnjuter samma yttrande- och demonstrationsfrihet som alla andra. Det är genant att företrädare för ett riksdagsparti inte kan få hålla en boksignering eller ett väljarmöte utan att bli störda av högljudda och äggkastande motdemonstranter.

Att partiledaren får en tårta i ansiktet är än värre, då det inte enbart syftar till att störa och förnedra, utan också utgör ett slags maktdemonstration i form av ”se här hur nära jag kan komma”. Kan man, utan att Säpo upptäcker det, gömma en tårta under rocken med ena handen – kan man rimligtvis också gömma en kniv eller frätande syra.

Man kan förmoda att Säkerhetspolisen har ägnat onsdagen åt att sitta i krismöte. Det borde den i alla fall göra. Efter ett statsministermord och ett utrikesministermord kan beredskapen inte vara så undermålig att en av de mest välbevakade personerna i Sverige angrips på detta sätt.

Björn Söder menar att medierna är medskyldiga till att skapa ett slags allmän uppfattning om att Sverigedemokrater inte omfattas av samma rättigheter som andra politiska företrädare.

Det är möjligt att han har en poäng. Att journalister känner ett så starkt behov av att hålla partiet på avstånd att man ställer frågor som man inte skulle ha ställt till andra. Jimmie Åkesson är en makthavare. Men i fråga om tårtningen är han också ett brottsoffer. Och medan ingen journalist skulle fråga en kvinnlig politiker som blivit våldtagen om det kanske var något i hennes beteende som förklarade övergreppet så gör man det alltså när SD-ledaren tårtats.

En annan ovanlighet i radioinslaget var diskussionen om huruvida de äggkastande motdemonstranterna var antidemokrater eller inte. Programledaren invände mot Björn Söders beskrivning och hävdade att det också fanns ”andra som var där”. Björn Söder replikerade att om man inte söker demonstrationstillstånd och om man stör en tillståndsgiven sammankomst så är man per definition antidemokrat. Programledaren kände uppenbart också i detta avsnitt ett behov av att distansera sig och sa därför: ”Där går åsikterna isär.”

Mellan vilka då, är den fråga man ställer sig. Visst kan man söka tillstånd för motdemonstration och ändå vara demokrat. Möjligen kan man också vara god demokrat och demonstrera utan tillstånd. Men kan man verkligen vara demokrat, och en vän av yttrandefrihet, om man med skandering, vuvuzelor och äggkastning försöker förhindra någon att signera en bok, dricka kaffe och torgföra sin politiska uppfattning? Nej. Det kan man ju inte. Däremot om man står tyst med plakat på anvisat avstånd för att visa att man har en annan uppfattning. Men det är ju inte den vägen som den odemokratiska vänstern i Sverige valt.

Man måste skilja på principer och idéer. Att försvara yttrandefriheten är inte att försvara rätten att säga just det man själv tycker. Det är att försvara rätten för andra att säga också avskyvärda saker, så länge uttalandena för övrigt håller sig inom lagens råmärken utifrån regler för hets mot folkgrupp och förtal. Rätten att uttala det som majoritetssamhället är tämligen överens om behöver inget försvar.

Därför går det alldeles utmärkt att försvara såväl pastor Åke Greens förklenande uttalanden om homosexuella som Jimmie Åkessons brandtal mot invandring (eller boksignering) utan att i långa haranger först deklarera hur illa man tycker om deras idéer. Principen att få tala fritt är både större, viktigare och mer dyrbar än de idéer som torgförs.