När samme politiker i går intog scenen på Folk och försvars rikskonferens möttes han av fotoblixtar, tv-kameror och mängder av frågor.
Det var en pressad Håkan Juholt som framträdde på måndagen. Hans svar var korthuggna och defensiva, särskilt när det usla opinionsläget kom på tal. Den långa julsemestern i Mexiko har inte dämpat krisen i partiet utan snarare fått fler att inse vidden av problemen.
Inte blev det bättre av att Juholt redan första dagen trampade snett genom att påstå att regeringen ”drev igenom” det nya försvaret med hjälp av Sverigedemokraterna. Problemet var att SD inte satt i riksdagen när beslutet fattades. ”Om jag valde ett ord som var felaktigt så beklagar jag det”, sade Juholt – och årets första juholtare var ett faktum.
Själva talet som S-ledaren i går höll för det försvarspolitiska etablissemanget i Sälen handlade om det mesta i världen utom just det svenska försvaret. Det förvånade en del åhörare, som hade förväntat sig kommentarer till de försvarspolitiska vägval som Sverige står inför.
Samtidigt behöver det inte vara fel att som Juholt diskutera den ekonomiska krisen och vad den kan få för konsekvenser för Europa. Sjunkande ekonomier och stigande arbetslöshet är en farlig mix som riskerar att skapa hotfulla situationer. Juholt talade väl om Europas dubbelhet – ett arv av både humanism och fascism – och om behovet av att vara vaksam mot tilltagande främlingsfientlighet och nationalism.
EU-projektet kom till just för att trycka tillbaka vår världsdels mörka sidor och ersätta konflikter med samarbete.
Problemet för S-ledaren var att hans tankar och förslag, precis som många gånger tidigare, hängde dåligt samman.
Han prisade samarbetet inom EU och varnade för dem som tror att det hade varit bättre under finanskrisen med lire och drachmer än med euro. Men när han fick frågor om ett svenskt medlemskap var budskapet plötsligt det motsatta – kronan ska behållas under överskådlig tid.
På samma sätt kritiserade Juholt Storbritannien för att ha satt sig på läktaren under EU-krisen. Men i sitt anförande nämnde han inte att Socialdemokraterna i Sverige intagit precis samma negativa hållning till finanspakten som premiärminister David Cameron.
Under pressträffen efter talet bekräftade Juholt detta nej, även om det inte lät lika kategoriskt som tidigare. Han påstod också att verkställande utskottet och partiets gruppstyrelse noga hade analyserat frågan innan man kom fram till sin slutsats.
Det var i så fall en analys som inte tog mer än några timmar att göra. Sanningen är ju att Juholt bara efter en förmiddag, då mycket ännu var oklart kring finanspakten, slog fast att Sverige omöjligen kunde delta.
Juholts inkonsekvenser begränsade sig inte till Europa.
Han fick också frågor om försvarets ekonomi och sade att Försvarsmakten är underfinansierad. Men i nästa andetag meddelade han att Socialdemokraterna inte vill tillskjuta några nya resurser. Till saken hör att partiets försvarspolitiske talesman Peter Hultqvist dagen innan sagt att han vill förbättra villkoren för de soldater som rekryteras.
Det går omöjligen ihop.
Inte heller är det lätt att få ihop att Juholt ena minuten framförhåller vikten av militär alliansfrihet bara för att i ett annat stycke prisa Sveriges långtgående integrering i Nato.
Håkan Juholt måste inte förespråka höjda försvarsanslag eller ett svenskt medlemskap i vare sig Nato, euron eller EU:s finanspakt. S-ledarens åsikter styr han över själv. Men man borde kunna begära av ordföranden i Sveriges största riksdagsparti att tankar och konkreta förslag hänger samman, och inte ändras beroende på sällskapet, stunden eller frågorna.
Socialdemokraterna behöver stabilitet. I går fick man slalom i Sälen.