Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ledare

Släpp fram inspektörerna

Bilderna är fruktansvärda. Döda kroppar, varav många barn, ligger uppradade på fältsjukhus i Syriens huvudstad Damaskus. Eftersom de sällan uppvisar blod eller synliga skador finns misstankar om att det handlar om verkningarna av en stridsgasattack. Läkare på platsen hävdar också att andra tecken som för ändrade pupiller och fradga runt munnen tyder på användning av kemiska vapen.

Den syriska oppositionen talar om hundratals, ja över tusen offer, för ett angrepp utfört av diktatorn Bashar al-Assads styrkor på onsdagsmorgonen. Flera förorter till Damaskus, kända för stöd till upproret mot regimen, ska ha beskjutits med gasgranater.

al-Assadregimen förnekar alla anklagelser och talar om manipulerade bilder, även om hårda strider i stadsdelarna bekräftas. Men skulle uppgifterna visa sig vara korrekta handlar det om en av de värsta händelserna hittills under revolten och det följande inbördeskriget, där totalt över 100.000 människor redan har dött och miljoner tvingats på flykt.

Sanningen är krigets första offer. Under hela konflikten har det varit svårt att få information trovärdigt bekräftad. Diktaturen i Syrien vägrade från början att släppa in journalister och andra oberoende iakttagare. Ofta har läget dessutom medfört alltför stora risker.

Klart är att regimen har ljugit sig igenom de senaste två och ett halvt åren, men oppositionens uppgifter är inte heller alltid tillförlitliga. Västliga experter på kemiska vapen förhöll sig på onsdagen avvaktande till nyheterna från Damaskus.

Redan tidigare har underrättelse­tjänsterna i USA, Storbritannien, Frankrike och Israel sagt sig ha bevis för att stridsgas har satts in vid flera tillfällen i Syrien, om än i liten skala. Det skulle vara märkligt om al-Assad genomfört en så omfattande upptrappning av kriget bara ett par dagar efter att FN-inspektörer, ledda av svensken Åke Sellström, anlänt för att undersöka tre andra påstådda incidenter med senapsgas och sarin.

Att använda stridsgas i Damaskusområdet vore också ytterst riskabelt eftersom vindar kan föra den även till regimtrogna stadsdelar.

Vad som än har inträffat är det enda rimliga att FN-gruppen släpps fram till platsen. Blodprover och andra tester måste göras på offren, jord och vatten undersökas, vittnesmål samlas in. Allt annat är fullständigt oacceptabelt. Den som försöker hindra det, ställer villkor eller inte går med på en vapenvila som möjliggör en seriös utredning har något att dölja. Detta gäller oavsett om al-Assad eller rebellerna skulle sätta sig på tvären.

Regimen har tidigare rest alla möjliga hinder för en granskning, till exempel att denna bara skulle omfatta påstådda rebellattacker. Känt är dock att Syrien har ett av världens största lager av stridsgas och att det är ett av få länder som aldrig har antagit FN:s konvention mot kemiska vapen.

Därutöver borde FN:s säkerhetsråd pröva ytterligare åtgärder. Alla beslut har hittills stoppats av veton från Ryssland och Kina, som hållit slaktaren al-Assad om ryggen. Även dessa länder borde äntligen inse sitt ansvar – eller avslöja sin blindhet inför en pågående massaker.

USA:s president Barack Obama sa redan för ett år sedan att en gräns inte får överträdas. I mars skärpte han tonen: ”Vi kommer inte att tolerera att kemiska vapen används mot det syriska folket.” Underättelserna om att det faktiskt hade skett passerade dock utan åtgärd fram till i juni, när Obama beslutade att börja beväpna vissa av Syriens rebeller. EU har också hävt sitt vapenembargo. Problemet att arsenalen kan hamna i händerna på extremistiska jihadister kvarstår dock.

Om ett massmord med stridsgas har begåtts ställs frågan ”Vad göra?” åter på sin spets. Det enda som egentligen kan stoppa inbördeskriget är en stor militär insats från USA, alltså ännu en intervention i ett arabiskt land med risk för att allt går ännu mer snett än i Irak.

Tragedin i Syrien blir alltmer ofattbar. Men de enkla lösningarna låter vänta på sig.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.