Alliansregeringen gick till val på att minska utanförskapet. Tyvärr har resultaten uteblivit. Det är dags att bryta upp gamla strukturer.
För den enskilde handlar det om att känna sig behövd, att få en plats i samhället och att skaffa sig ekonomiskt utrymme. Risken för mental ohälsa, missbruk och kriminalitet ökar väsentligt vid arbetslöshet, inte minst för unga. Samhället får betala ett högt pris om arbetslösheten tillåts bita sig fast i vissa grupper.
Ungdomar i allmänhet och invandrade ungdomar i synnerhet har svårt att få ett första jobb. I den senare gruppen har arbetslösheten fortsatt att öka så att nu var tredje står utan arbete, enligt SCB. Utlandsfödda kvinnor drabbas också särskilt hårt. Sysselsättningsgraden bland dem var 57 procent i december 2010, mot 75 procent bland kvinnor födda i Sverige.
OECD rankar Sverige i botten när det gäller att integrera invandrare. Till delar kan skillnaden förklaras av att andelen flyktinginvandrare är högre och andelen arbetskraftsinvandrare lägre än i många andra länder. Men det understryker bara behovet av kraftfulla åtgärder.
Regeringen har förändrat en del för att bryta det man döpte till utanförskap i valrörelsen 2006. Instegsjobben med kraftiga subventioner till arbetsgivare som anställer nyinvandrade och koppling till svenskundervisning är en sådan åtgärd. Resultatet är tyvärr magert. Samtidigt håller regeringen envist fast vid att inte förändra lagen om anställningsskydd, som försvårar rörlighet på arbetsmarknaden.
I en debattartikel i Sydsvenskan (30/5) lovar arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M), migrationsminister Tobias Billström (M) och integrationsminister Erik Ullenhag (FP) nya satsningar. Stödet för invandrares företagande ska utvecklas och resurser till skolor i utsatta områden ska förstärkas. Komplicerade åtgärder som skattelättnader åt företag i vissa bostadsområden finns också på agendan.
Den etableringsreform som infördes i slutet av förra året – riktad till nyanlända flyktingar – ställer både högre krav på deltagande i språkundervisning och andra åtgärder för att få etableringsersättning.
Etableringsreformen riktar sig mot nyanlända människors första två år i Sverige. Enligt Jenny von Bahr, utredare och analytiker på WSP Analys & Strategi och författare till en rapport för tankesmedjan Timbro, kommer åtgärderna att ge visst resultat just i den gruppen, men effekten som helhet blir marginell.
Timbroförfattaren menar att det finns flera åtgärder som hjälper till att få ut fler utlandsfödda på arbetsmarknaden. Det handlar om tydligare meritvärderingar av såväl nyförvärvade kunskaper i Sverige som av utländsk utbildning och arbetslivserfarenhet. Det handlar om att öka kraven på motprestation för bidrag och uppmuntra arbetsinkomster. Men enligt Jenny von Bahr finns det en sak som ger snabbast resultat: sänkta ingångslöner.
För LO är talet om lägre ingångslöner ett rött skynke. Rädslan är att det kommer att försämra lönerna generellt. Men fackföreningsrörelsen måste också våga ta ett ansvar för dem som har ett extra högt trappsteg att ta sig in i värmen.
Sveriges framtid är inte att bli ett låglöneland. Men den ligger inte heller i att bli ett land där 150.000 människor som borde ha jobb inte har det. Det är nämligen vad skillnaden mellan sysselsättningen hos infödda respektive utlandsfödda svenskar motsvarar.
Utbildning är viktigt. Men Sverige lägger redan stora resurser på det, inte minst när det gäller nyinvandrade. Det första arbetet är den viktigaste kompetens- och meritförstärkningen för att ta sig vidare till nästa. Konstruktionen och nivån för ingångslöner kan diskuteras, men facken bör också se kostnaden av att inte göra arbetsmarknaden tillgänglig för flera.