Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Sluta tiga om förföljda kristna

Offren för kyrkbomben i Kairo begravs.
Offren för kyrkbomben i Kairo begravs. Foto: Nariman El-Mofty/AP

DN 6/3 2017. Många svenska politiker har fortfarande beröringsskräck för frågan om förtryckta kristna. Det är dags att de följer ärkebiskopens exempel och höjer rösten.

Efter ärkebiskop Antje Jackeléns artikel på söndagens DN Debatt hade en cyniker kanske skrivit ”Sent ska syndaren vakna”. Svenska kyrkan har nämligen fått mycket kritik för sitt dämpade tonläge om situationen för världens förföljda kristna.

Just dessa anses vara den mest utsatta religiösa gruppen globalt. Hundratusentals kristna förföljs, dödas, fängslas, tystas eller tvingas att konvertera. Enligt hjälporganisationen Open Doors är det kommunistiska Nordkorea det värsta landet för kristna. Irak, som ärkebiskopen nyligen besökt, kommer på plats sju.

Enligt Open Doors är förtrycket i Irak ”extremt”. Framför allt drabbas – vilket är vanligt globalt – konvertiter från islam till kristendomen. Kristna ses som andra klassens medborgare. De tvingas på flykt undan IS och andra islamistiska extremgrupper, och gärningsmännen bakom attackerna går ofta ostraffade.

För hundra år sedan var en femtedel av befolkningen i Mellanöstern kristen. I dag är de enligt flera beräkningar omkring fem procent. Minskningen är en process som har pågått i hundratals år. Det handlar inte bara om fördrivningar och rena våldsdåd; många kristna har valt att konvertera efter att ha tvingats betala extraskatt, andra har ingått äktenskap med muslimer varpå deras barn automatiskt anslutits till denna religion. Dessutom har de kristna drabbats av flera massakrer, som armenierna under det ottomanska imperiet – och nu i regi av IS.

Kanske kan regeringen följa Svenska kyrkans exempel, att försöka ta sig in i matchen även om man sov djupt vid avspark.

”Sverige måste med kraft driva på för att EU och FN ska agera”, skriver ärkebiskop Antje Jackelén på DN Debatt. Det är en mycket viktig markering. Samtidigt är kanske inte den svenska regeringen den bästa pådrivaren att kalla in. Europaparlamentet och amerikanska representanthuset har beslutat att betrakta IS övergrepp på bland andra kristna, yazidier och shiamuslimer för ett folkmord – den svenska riksdagen röstade i våras nej till en KD-motion med samma innehåll.

När Margot Wallström år 2016 läste upp utrikesdeklarationen nämnde hon specifikt kampen mot ”antisemitism, islamofobi, afrofobi och antiziganism” vilket var viktigt – dock inte ett ord om de förföljda kristnas situation.

Många svenska politiker har ännu beröringsskräck för frågan, förmodligen för att de är rädda för att anklagas för islamofobi. Fortfarande är det politiskt känsligt att tala om kristna som offer och muslimer som gärningsmän, även om man poängterar att gärningsmännen är fanatikerna och inte muslimerna i stort. Som om det inte gick att med kraft lyfta flera utsatta grupper samtidigt. Kanske kan regeringen följa Svenska kyrkans exempel, att försöka ta sig in i matchen även om man sov djupt vid avspark.

Trots att det akuta läget har blivit aningen bättre för de kristna i takt med IS reträtter i Irak och Syrien lever många av dem fortfarande i ett helvete. Alldeles nyligen kom larmrapporter från Egypten, där IS gick till hatoffensiv mot kristna med en bombattack mot en kyrka i Kairo och en video som utmålade dem som otrogna och agenter för väst.

Resultatet lät inte vänta på sig, med en mordvåg mot kristna i Sinai. Nu är hundratals ur den redan utsatta minoriteten tvingad på flykt. Attackerna tolkas av bedömare som en skiftning i IS taktik. Från att ha riktat in sig på militära mål angriper man i stället kristna civila och underblåser därmed de sekteristiska motsättningarna i landet. Enligt Reuters ökar också attackerna i Egypten från ”vanliga” muslimer, som nu använder religiösa motsättningar som ursäkt för att stjäla till exempel landområden från sina kristna grannar. Det är en beprövad taktik i regionen och en av anledningarna till att människor ur minoriteter tvingas på flykt.

Ärkebiskopen tar i debattartikeln upp flera åtgärder för att säkra minoriteternas existens i Irak: fysisk säkerhet, legal och politisk säkerhet och social och ekonomisk säkerhet. Vad som än händer i framtiden är det oerhört viktigt att omvärlden aldrig släpper blicken på bland andra de kristnas, yazidiernas och shiamuslimernas situation. Iraks och grannländerna har formats inte av etnisk rensning utan fredlig samlevnad. Konflikten står inte mellan ”kristna” och ”muslimer” utan mellan fanatiker som med våld vill tvinga fram ett religiöst rensat samhälle, och fanatikernas offer.

I detta avgörande opinions- och hjälparbete har kyrkorna en viktig roll att spela. Men naturligtvis inte bara de, än större är politikernas ansvar. Riksdagen missade chansen att kalla IS folkmord vid sitt rätta namn. De förtryckta minoriteterna har inte råd med många missade chanser.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.