Huvudledare

Smolk i smältdegeln

Foto: Stina Eidem

Fredrik Reinfeldt har en idé. Ofta sägs det att ­Moderaterna under hans ledning har kastat all ideologi i papperstuggen, men i årets valrörelse finns ändå ett frö som har grott ur det alliansen kallar Sverigebygget.

När statsministern ska beskriva sitt projekt är staden hans ideal. Där trängs idéer och människor. I stadens habitat växer nya företeelser fram fritt, medan det gamla kan hämta energi. Sverige, förklarade Fredrik Reinfeldt under söndagens SVT-duell med Stefan Löfven, ska förknippas med dynamiska samhällen som Tyskland, Storbritannien och USA. Städerna ska bli sjudande ”smältdeglar” och till denna övergripande idé knyts frågor kring tillväxt, jobb och integration.

Se där, några konturer av en ideologi. Formulerad av samma moderatledare som för ett par år sedan varnade för visioner i politiken.

Oppositionen invänder snabbt att alliansen har haft åtta år på sig att genomföra det som ska uppnås genom Sverigebygget. Facit visar ett avstannat byggande, hävdar Socialdemokraterna i partiets valmaterial.

Men fler spadar har satts i marken under alliansens styre än de åtta föregående åren, då Göran Perssons politik gällde. Efter en svacka under finanskrisen pekar kurvan uppåt igen, och i år är byggtakten rentav högre än den var under högkonjunkturen för tio år sedan.

Ändå förblir bostäderna knäckfrågan. De långa köerna och höga priserna är en kvarnsten om halsen inte minst på många unga. I förlängningen belastas hela landets ekonomi.

I en artikel i det senaste numret av Ekonomisk Debatt summerar KTH-professorn Roland Andersson de senaste årens många önskelistor från experterna. Slutsatsen måste bli att regeringen har uträttat för lite.

Allianspartiernas mödor för att förenkla plan- och byggprocessen har dragit ut på tiden, och det dröjde länge innan regeringen började tala om att begränsa möjligheterna att överklaga byggprojekt.

Fortfarande står en svärm av intressen över bostäderna. Snart sagt varje tuva i Stockholm har stämplats som ett riksintresse, medan rätten att bo – som står inskriven i grundlagen – får ge vika när myndigheterna prövar nya planer.

Fredrik Reinfeldt har häcklats för att han i valdebatter upprepar att bullerreglerna måste rivas upp. Men han har rätt; reglerna som förbjuder nya hus där det finns oljud står i vägen för städernas förtätning. Utan en buller­reform blir det inget glödande myller.

I stället sväller städerna långsamt med en isolerad enklav i taget. Så föreställde sig politiker på 1960-talet att människor ville leva. Stadens dragningskraft har visat sig verka annorlunda.

Ännu ett sorgligt kapitel i bostadsfrågan är hyresrätten. Med regeringens så kallade presumtionshyror har steg tagits mot att göra det lönsammare att bygga hyreslägenheter. Men ännu är byggherrarnas intresse svalt. En propp sägs vara att rotavdraget gör bostadsrätter och småhus mer lukrativa att uppföra.

Så sent som i mars rekommenderade S-ledaren Stefan Löfvens egen forskningskommission en uppluckring av hela hyresregleringen. Stora bostads­ytor binds fast när människor satsar tid i den kommunala kön. Den viktigaste poängen med nya hyror vore därför att man får fungerande flyttkedjor och större rörlighet.

Men i söndagens partiledarduell påstod S-ledaren att det inte finns någon över huvud taget som ser fördelarna med en hyresreform. Alla forskningskommissionens bostadsförslag utom ett har Socialdemokraterna kasserat och glömt bort. Mer statliga subventioner till bostadsbyggande ska det bli, om Stefan Löfven får bestämma.

I S-förslaget heter det att bristen på kapital är det stora hindret för fler hyresrätter. Snarare är det byggkostnaderna som är för höga, och haken med Löfvens bostadskrediter är att hans pengar riskerar att gå till projekt som skulle ha blivit av ändå. Hur många det blir, utan att regler förändras och mark lösgörs, är en öppen fråga.

Vägen till Fredrik Reinfeldts urbana utopi är lång och krokig, men den färdriktning allianspartierna har pekat ut kan så småningom leda dit. Problemet efter två mandatperioder i Rosenbad är trovärdigheten snarare än idéerna.