Georgienkriget bidrog till en efterlängtad kursändring hos regeringen. Äntligen skulle försvarspolitiken styras av politiska principer i stället för av plånboken. Men hur blev det?
Efter vårens försvarsproposition, där den katastrofala ekonomiska strypsnaran kring försvaret lättade och försvaret av Gotland åter hamnade på kartan, kunde man förledas att tro att en mer realistisk syn på Sveriges försvar äntligen fått företräde framför besparingsivern. I propositionen som lades fram i mars föreslogs bland annat att markstridsförbanden ökas med 50 procent och att fyra nya reservbataljoner upprättas.
Men i går presenterade regeringens särskilda utredare Marie Hafström sin rapport. I ”Ett användbart och tillgängligt försvar” föreslås omfattande nedskärningar. Hafström, Försvarsmaktens förra generaldirektör, lär inte göra finansdepartementet med Anders Borg i spetsen besviket. Försvarets materielverk (FMV) och Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) ska avvecklas och delar av verksamheterna bilda en ny stödmyndighet för det militära försvaret. Försvarshögskolan och Totalförsvarets pliktverk, föreslår Hafström, ska också läggas ned. Tusentals tjänster ska bort. Hela tre miljarder kronor beräknas besparingarna inom det militära försvarets så kallade stödverksamheter kunna uppgå till under perioden 2010 fram till 2014. ”Marie Hafström har inte använt någon osthyvel, snarare bulldozer och motorsåg”, skriver TT träffande. Men vad blir priset som försvaret får betala?
Bedömare menar att miljarderna direkt kan komma att överföras till kärnverksamheten. Men kärnverksamhet kan nu allt mer utläsas som verksamhet utomlands – det vill säga att skydda invånare i länder som Afghanistan. Detta är naturligtvis en viktig insats som direkt bidrar till stabiliteten i regionen och därmed världen. Men Försvarshögskolan och FOI är unika kunskapscentra utan vars forskning kring bland annat krishantering och terrorism beslutsfattarnas underlag skulle bli oändligt mycket fattigare. Att försöka marginalisera dessa, tillsammans med FMV och Pliktverket, genom att använda benämningen ”stödverksamhet” är grovt missvisande. Frågetecknen hopar sig också när det gäller en sammanslagning av FMV och FOI. Den första verksamheten är central i svensk försvarsindustri. FOI fokuserar på forskning. Något kommer få stryka på foten rejält och det blir sannolikt FMV. Tanken är nämligen att Sverige i stället för att utveckla sin egen militärteknik ska köpa färdig sådan på den internationella marknaden.
Regeringen kan inte fortsätta att upprepa sitt mantra om ett ”användbart, tillgängligt och flexibelt” försvar tills försvaret är böjt och bänt till någonting oanvändbart och oigenkännligt.
Naturligtvis skulle vissa besparingar kunna genomföras utan att det svenska försvaret kollapsar. En minskning av Högkvarterets personal skulle till och med vara välkommen. Men den samlade bilden är dyster. Priset för besparingar på tre miljarder blir högre än så, mätt i annan valuta, nämligen rikets säkerhet. Och om denna kan vi inte längre kompromissa. Det är plånbokspolitiken som bör skrotas – inte de fyra försvarsmyndigheterna.
DN