Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

Starkt men delat Sverige

Under stora delar av 1900-talet var idrotten arenan för nationell hybris och ångest. Uppgång eller fall. Styrka eller svaghet. Allt kunde läsas in i sportresultaten.

Efter kalla kriget fick vi en ny oro – och en ny projektionsyta: de nationella kunskapsmätningarna. Pisa, OECD:s återkommande undersökning av 15-åringars förmåga att läsa och räkna, är vår tids OS.

Sverige har sedan första Pisa-undersökningen år 2000 en tydligt sjunkande trend. Det har gett anledning till seriös självkritik och reflektion över svagheter i det svenska skolsystemet. Men ovanpå det har också lagts ett tjockt lager av nationellt självplågeri: Det går utför! Vi är usla!

I går var det andra nationer som kunde vältra sig i sådana känslor. Frankrike kom trea från slutet i OECD:s internationella undersökning av vuxnas färdigheter (PIAAC). En riktig högtidsstund alltså för alla fransmän som är bekymrade över tillståndet i nationen.

USA hamnade mittemellan OECD-genomsnittet och Italien som kom allra sist av de deltagande 23 länderna. Ingen katastrof. Men säkert stoff för en ny amerikansk debatt om befolkningens låga kunskapsnivå.

Sverige då? Jo, när man undersöker hela befolkningens färdigheter i läsning och räkning blir placeringen bättre än i Pisa: femte plats, signifikant över OECD-genomsnittet. Undergången inställd? Nja, någon motsättning mellan de två undersökningarna behöver inte alls finnas. Det tar över 50 år innan brister i skolutbildningen fullt ut slår igenom i en mätning som omfattar hela befolkningen.

Ett annat problem när resultaten i PIAAC ska tolkas är att många olika effekter överlappar varandra. Lägsta genomsnittliga poäng har den yngsta åldersgruppen, 16–19 år, och den äldsta, 60–65 år. Högst har åldersgruppen 25–29 år.

Delvis kan dessa resultat avspegla skolans insatser. De äldsta gick i skolan innan grundskolereformen fått fullt genomslag. De som i dag är 25–29 år gick i skolan före de senaste årens nedgång i Pisa-undersökningarna.

Men det finns också en ackumulationseffekt. De som är 25–29 år har helt enkelt fler års utbildning bakom sig än de som är 16–19 år. Därför skulle den yngre gruppen sannolikt ha fått sämre resultat i PIAAC även om de fått en bättre undervisning än de som lämnade grundskolan för 10–15 år sedan.

Så när det gäller frågan om huruvida Sveriges negativa trend bland unga håller i sig ger undersökningen inte mycket ledning.

Mer entydig är bilden som PIAAC ger av arbetsmarknaden. Sverige ligger högt över OECD-medelvärdet när det gäller läsfärdighet bland sysselsatta. Samtidigt är siffrorna för de arbetslösa svaga.

Skillnaden blir ännu tydligare när man tittar på undergrupperna inrikes respektive utrikes födda. I den senare gruppen är resultaten långt under jämförbara grupper i andra OECD länder.

En del av förklaringen ligger sannolikt i att Sverige i motsats till länder som USA och Kanada har en hög andel flyktingar bland de utrikes födda. Personer som kommit som arbetskraftsinvandrare tar sig snabbare in i samhället. Ibland är de utvalda för att de har en attraktiv kompetens, och nästan alltid blir sysselsättningen i sig en integrerande kraft. De som står utanför arbetsmarknaden hamnar däremot ofta i en nedåtgående spiral, helt enkelt för att färdigheterna inte tränas.

”Jobb, jobb, jobb” har varit det politiska mantrat ända sedan den borgerliga alliansen utmanade Göran Persson åren före valet 2006. Ibland blir det tjatigt. Men i grunden är det rätt fokus: Hög sysselsättning är grunden för både samhällets välstånd och enskilda människors möjligheter att utvecklas och bestämma över sitt eget liv.

Jobbskatteavdragen har gjort det mer lönsamt för dem som stått utanför arbetsmarknaden att börja jobba. Men det räcker inte. Det måste också bli lättare för företagen att anställa.