Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Staten i partiets tjänst

Underrättelse­tjänsten IB:s intima samarbete med det socialdemokratiska partiet är inget nytt i sig. Som DN berättade i går kommer nu ännu fler detaljer i en bok av Olof Frånstedt, tidigare chef för Säpos kontraspionage. Den är också en påminnelse om den olagliga åsiktsregistrering av kommunister som är ett mörkt kapitel i svensk efterkrigshistoria.

I boken beskrivs dessutom ledande S-företrädares kontakter i det fördolda med Sovjetunionen, diskussioner som sedan rapporterades till IB. Här tycks det rymmas en paradox i synen på kommunismen, men så är knappast fallet. Förklaringen ligger snarare i social­demokratins syn på sig själv.

En del av IB:s rötter låg i socialdemokratisk misstänksamhet mot Säpo. Partiet hade ett viktigt bidrag till verksamheten: den arbetsplatsorganisation vars huvudfiende från början var Moskvatrogna kommunister i facket. Här stod tusentals rapportörer redo att göra namnlistor.

Även om IB bildades först 1965 fanns föregångare i olika samarbeten mellan militären och de socialdemokratiska regeringarna. S-ledningarna hävdade länge att kontakterna mellan det statliga inrikesspionaget och partiet bara hade skett på lägre nivå, ett påstående som alltid saknat trovärdighet.

Frånstedts bok visar hur skrivelser från höga partitjänstemän om Sovjetmöten landat hos IB. Pierre Schori säger till DN att han gav sin information till partistyrelsen och att han inte kände till slutadressen. Men han ”förvarnade” alltid IB-chefen Birger Elmér innan han skulle träffa representanter för kommunistiska regimer.

Mot slutet av 1960-talet fanns över 100 000 svenskar i politiska åsiktsregister. 1969 blev det förbjudet för IB och Säpo att fortsätta hanteringen. Det togs väl som ett råd mer än en order, särskilt hos IB som också snart fick fria händer igen. Spionorganisationens existens var hemlig även för riksdagen tills journalisterna Jan Guillou och Peter Bratt avslöjade saken 1973. Statsminister Olof Palme förnekade allt och S fortsatte att förtiga sanningen i decennier.

Alla länder försöker skydda sig mot yttre hot, bland annat genom underrättelsetjänst, men inrikesspionaget var olagligt. IB skapades av Socialdemokraterna och skötte uppgiften att kartlägga partiets motståndare med hjälp av skattemedel. Ty den som var fiende till det statsbärande partiet var också fiende till staten.

På många sätt stred IB:s verksamhet mot den officiella neutralitetsmyten. Den tillhörde folkhemmet: Sverige tar inte ställning mellan supermakterna USA och Sovjet.

I grunden var det självklart att Sverige tillhörde väst, och så var det även för socialdemokratiska toppolitiker. Samarbetet med Nato var nära men skedde i skymundan, till exempel det långtgående utbyte av underrättelser som IB var en del av. All försvarsplanering var inriktad mot Stormakt Röd.

Att partipotentater regelbundet fikade med KGB hade sannolikt inte sett bra ut, och säkert hade många reagerat mot att de framförde kritik till ryssarna mot det svenska kommunistpartiet. Hemlighetsmakeriet var sålunda naturligt. Men vilket var det högre syftet?

En kombination av naivitet och storhetsvansinne kan spåras. Sovjet betraktades som något evigt. Dessutom fanns känslan hos socialdemokratin att Sverige hade så kloka saker att säga att alla måste lyssna. Här kunde en insats göras för att tina upp kalla kriget. Och givetvis störde man då inte relationerna med för mycket prat om Baltikum eller mänskliga rättigheter.

Säkerhetstjänstkommissionen gav 2002 också en parodisk bild av Säpos fruktlösa försök att förstå de väns­tergrupper (och fältbiologer) man spanade på. Det hindrar inte att ett land måste hålla sig med en säkerhetspolis som granskar inre hot mot landet, om det så är nazister, terrorister eller våldsbenägna vänsterextremister.

Men Socialdemokraterna regerade oavbrutet från 1932 till 1976. Det gav partiet en känsla av att ha rätt till makten och till att få utöva den utan insyn. Sådant är inte bra för något land.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.