Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Statens grepp om skolan måste öka

Illustration: Magnus Bard

DN 13/5 2017. Skolvalet är en liberal reform och dess principer måste försvaras. Men resultatet måste bli likvärdigare. Det kan staten garantera betydligt bättre än kommunerna.

Det blir ingen lottning som avgör vilka elever som hamnar i vilka skolor. Det gjorde utbildningsminister Gustav Fridolin klart i en DN-intervju på fredagen.

Beskedet är ett resultat av den krassa parlamentariska verkligheten för vår minoritetsregering. Riksdagsmajoriteten är ointresserad av lottning. Förslaget, som nyligen lanserades av Skolkommissionen, hamnar därmed i samma politiska limbo som Ilmar Reepalus ökända utredning om vinster i välfärden.

Nackdelen med dagens riksdagsläge är ju att regeringen är tämligen blockerad. Fördelen är att en hel del dålig politik därmed blockeras.

Rent intuitivt är lottning ett direkt uselt system. Skulle lotten avgöra vilken skola mitt barn ska gå i, en fråga som kan vara direkt livsavgörande? Men som det ser ut i dag är varje annat system ännu sämre. Att skolorna själva skulle få välja elever är otänkbart. Kötid är djupt orättvist eftersom det gynnar barn som råkar vara födda tidigt på året och som har extremt förtänksamma föräldrar. Tester av anlag eller lämplighet är svåra att konstruera så de inte missgynnar vissa barn.

Då kanske bara lotten återstår – eller att slopa det fria skolvalet.

Den senare åtgärden ligger nära hjärtat hos en del debattörer och politiker till vänster. Dessa tenderar generellt att tycka att medborgarna har för mycket att säga till om och politiker, i synnerhet de själva, för lite. Skolvalet är en liberal reform och dess principer måste försvaras. Men resultatet måste bli betydligt likvärdigare än vad som i dag är fallet. Detta är, till skillnad från vilken skola som Pelle och Jasmine ska gå i, en mycket lämplig uppgift för politiker.

Gustaf Fridolin säger till Sveriges Radio att han hoppas på att remissrundan för Skolkommissionens förslag ska leda till nya, bra förslag på hur den svenska skolsegregationen ska brytas. Det är en extremt defensiv hållning från en politiker och en regering som tycks ha slut på idéer.

Det finns helt enkelt inget sätt att fördela elever mellan skolor som är hundra procent rättvist. Vad man kan göra är att se till att inga skolor är dåliga. Som ett led i detta vill Fridolin redan i höstbudgeten få in de extra miljarder till svaga skolor som Skolkommissionen föreslog. Det är en början. Generellt vore det sannerligen bra om staten klev in och tog större ansvar för hur pengarna till skolan fördelas.

Den svaga fördelningen av resurser till skolorna är bara ett exempel av många på den olycka som var kommunaliseringen av skolsystemet. Hur illa det kan slå visades i en debattartikel på Dagens samhälle på onsdagen. Där beskrev Åsa Fahlén, ordförande för Lärarnas Riksförbund, hur skolor i olika delar av landet kan ha lika svåra förutsättningar men ändå få helt olika ersättning av respektive kommun.

På andra håll fanns skolor som var helt olika men som ändå fick samma summa per elev.

För överblickens och rättvisans skull måste helt enkelt det statliga inslaget i skolan öka markant.

"Det ledde oss till slutsatsen att de kompensatoriska inslagen i skolans resursfördelning måste öka markant inte bara utifrån en enskild kommuns förutsättningar utan också mellan landets samtliga skolor", skrev Fahlén.

Grundproblemet är ju en tydlig – och ytterst olycklig – konsekvens av kommunalisering och kommunalt självstyre. Vi slår på stora trummor och predikar att skolan ska vara likvärdig, men Pelle i Skogsjö kommun får sämre undervisning än Jasmine i Sjöskogs kommun eftersom deras skolor har helt olika politiker som håller i plånboken.

Detta är ett betydligt större strukturellt problem för Sveriges elever och föräldrar än att vissa av skolorna i både Skogsjö och Sjöskog sköts av andra huvudmän än offentliga.

För överblickens och rättvisans skull måste helt enkelt det statliga inslaget i skolan öka markant.

Precis som i välfärden i stort borde regeringen nu snabbt söka blocköverskridande kompromisser i skolfrågan. Breda uppgörelser borgar inte bara för långsiktighet utan även för att de mer extrema rösterna i sammanhanget, framför allt Vänsterpartiet, inte får för stort inflytande i dessa viktiga frågor.

Uppdraget är att betydligt mer än i dag förena skolval, friskolor och likvärdighet. Liksom att kraftigt höja kvaliteten på undervisningen. Ett sätt är att riksdagen och statliga myndigheter tar större makt över skolan på bekostnad av lokala politiker och tjänstemän.

När Gustaf Fridolin avslutat fredagens radiointervju skulle han vara skolvakt vid ett nationellt prov. Där lyckades han säkert bättre än han hittills gjort som utbildningsminister.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.