Hovrättslagman Krister Thelin – tidigare moderat statssekreterare i justitiedepartementet – hänvisar flera gånger till tyska tragedier i utredningen ”Ökad säkerhet i domstol” som han överlämnade till justitieminister Beatrice Ask i går.

Landshut – en 60-årig man sköt en kvinnlig släkting, skadade två andra och begick självmord i förrummet till rättssalen där en arvstvist skulle behandlas. Larmbåge var inte i bruk.

Dresden – ärekränkningsmål. En rysktysk man hade kallat en egyptisk mor i sjal för slampa, terrorist och islamist. Han dömdes till 780 euro i böter. Åklagare tyckte det var för lindrigt och överklagade. Under rättegången drog tysken kniv, mördade kvinnan och skadade hennes man svårt. Ingen personkontroll gjordes.

Två tyska tragedier, av en slump båda i år i ett land med 82 miljoner invånare, kan inte vara ett tungt argument för att utrusta alla svenska domstolar med larmbågar som bevakas av tre säkerhetsvakter. Det föreslår nu inte heller Krister Thelin, var domstol ska själv få avgöra. Fast då faller de tyska exemplen som motiv, då kan det ju ändå hända.

Det har begåtts allvarliga dåd i Sverige. 1996 sprängde en man sig till döds i entréhallen till tingsrätten i Eskilstuna, en person skadades svårt. Samma år besköts en parkerad bil vid hovrätten i Malmö. 1997 knivhöggs kanslichefen i Högsta domstolen av en rättshaverist i balettrikåer, som han tog emot trots den udda utstyrseln. Han överlevde. Det gjorde också åklagaren som knivhöggs 2001 vid tingsrätten i Östersund.

År 2003 dog en person när en fjärrutlöst sprängladdning exploderade vid entrén till tingsrätten i Umeå.

Säg att domstolarna då haft larmbågar. Apparaturen måste stå en bit in i byggnaden. Alltså hade självsprängaren i Eskilstuna liksom fjärrsprängaren i Umeå kunnat genomföra sina dåd. Mot skottlossning på parkering hade det inte hjälpt. Kanslichefen och åklagaren kunde ha klarat sig från angrepp, om alla som går in och ut – oavsett ärende - kontrolleras.
I dag finns till och från larmbågar och säkerhetsvakter i domstolarna, det är när rätten misstänker att det kan bli stökigt; som när det handlar om brott av medlemmar i ungdomsgäng eller om man anar fritagningsförsök.

Malmö tingsrätt hade allmän säkerhetskontroll fyra dagar i december i fjol. Man tog 90 till 100 föremål i förvar: fickknivar, skruvmejslar, saxar, slipade nagelfilar och kedjor.

Utredningen menar att denna omfattning av föremål är ett argument för säkerhetskontroller. Å andra sidan kan man konstatera att de trots allt inte kommit till användning.
Bara en minoritet av domstolarna, 23 procent, efterlyser för övrigt bättre skydd.

Än hotade brottsoffer och vittnen, då? Hot förekommer, oftare mot brottsoffer än vittnen. De inträffar i regel i anslutning till själva brottet eller före domstolsförhandling. Det förekommer också hot vid rättegångar. Men de handlar om ögonkast och om verbala utgjutelser. Det kan ingen larmbåge mota. Däremot kan man göra det tryggare för vittnen och brotts­offer genom att bygga om rättssalar så att de hamnar fysiskt längre från den åtalade, och framför allt genom att förklara processen.

Men att bygga om för säkerhetskontroller och att anställa en mängd vakter finns ingen anledning till. Om utredarens förslag genomförs uppnås bara två effekter. Kostnaderna för domstolarna ökar med några tiotal miljoner om året. Och människor får i ännu högre grad intrycket att det är förknippat med fara att infinna sig i domstol. Ingetdera är önskvärt.

DN 30/9