Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

Studie i svensk naivitet

Other: Magnus Bard

DN 28/1 2017. Två svenska korruptionsmål av olika art rullades på fredagen upp parallellt med varandra. Det ena gällde politikens och näringslivets tolvtaggare. Tidigare finansminister Anders Borg och finansmannen Fredrik Lundberg förhördes i veckan och delgavs mutmisstankar. Det andra fallet rörde den typiska mellannivåkorruption som polisen nu utreder inom Statens fastighetsverk.

Vad de bägge historierna hittills har vittnat om är inte så mycket galopperande girighet eller en plötslig, djup ruttenhet i konungariket Sverige. Snarare avslöjar de något typiskt svenskt: flathet och naivitet inför riskerna med korruption. Och ännu en gång är det medierna snarare än myndigheter, polis eller åklagare som lyckas släpa fram problemen i öppen dag.

Historien om den gamla skogs- och massaindustrins representationsvanor började för två år sedan. Det var Svenska Dagbladet som då granskade SCA:s resevanor och bjudjakter.

DN kunde också berätta att Anders Borg hade gästspelat vid jakter i bolaget Holmens och ägaren Fredrik Lundbergs regi, men själv betalat 2.500 kronor för nöjet. Åklagarnas misstankar gäller en jaktsejour som ägde rum kort efter att Borg avgick som finansminister.

Att en helg med näringslivet medför risker för korruption är alldeles uppenbart. Fråga en vanlig tjänsteman på finansdepartementet vad de låter utomstående bjuda på. En tumregel lär vara att en bricklunch är okej. Övrigt är i princip excesser som ska betalas ur egen ficka.

Det kan tyckas övernitiskt, men principen är god. Och om den ska följas måste statliga anställda ibland faktiskt tacka nej. Alternativt behöver de insistera på att betala själva, och löpa viss risk att stämplas som fyrkantiga glädjedödare. Men vem ska orka upprätthålla denna stränga tjänstemannamoral om cheferna i översta skiktet inte själva är noggranna med reglerna?

Fisken ruttnar från huvudet. Ministrar måste självklart knyta kontakter och underhålla sina nätverk i näringslivet, men sådant som bjudresor är en riskverksamhet. Det bör bli lärdomen oavsett om något åtal faktiskt väcks mot Anders Borg.

Utan transparens, offentlig oförvitlighet och tillit vore vi ett u-land. Insikten att korruptionen är ett gift behöver bli starkare.

Det scenario som TV4:s ”Kalla fakta” redogjorde för i veckan är i sin tur delvis bekant från Göteborgshärvan. En chef vid Statens fastighetsverk, SFV, ska bland annat ha riggat upphandlingar av hantverkstjänster.

I programmet beskrivs dels kontanta mutor, dels gentjänster från en entreprenör som skaffade sig ett avtal värt mångmiljonbelopp. Om bilden är sann måste fallet läggas till skolboksexemplen på svensk offentlig korruption.

Generaldirektören hör till de sex personer som nu misstänks av polisen. Trots att han tidigt ska ha uppmärksammats på missförhållandena agerade han inte förrän TV4 inledde sin granskning.

I ett internt möte som ”Kalla faktas” källor har bandat låter det dessutom som att SFV:s generaldirektör ger sig på personalens meddelarfrihet. Reportrarna omnämns som skurkar. Det största problemet tycks inte vara att skattebetalarnas pengar sjabblats bort och att en chef skott sig på andras bekostnad utan hur medierna ska bemötas.

Den attityd som flera av visselblåsarna i fallet tycks ha mötts av är ungefär ”vill inte se, vill inte höra”. Snarare än att notera varningssignaler och agera resolut har ledningen önsketänkt om riskerna. SFV förvaltar en avsevärd del av Sveriges yta. Verket äger fastigheter för många miljarder men efter ”Kalla fakta” framstår det i bästa fall som naivt och amatörmässigt.

Exemplen är åtskilliga där medierna har avslöjat ruttenhet av denna sort. Det är faktiskt märkligt att Myndighets-Sverige, trots nya handlingsplaner och upprepade löften om bättring, inte själv har byggt ett bättre skydd mot korruptionen.

I det index som antikorruptionsorganet Transparency International publicerade i veckan backade Sverige. Det var ett tapp från plats tre till fyra i rankningen av de minst ruttna länderna i världen.

SOM-institutets senaste siffror, som också ger en fingervisning om den svenska korruptionen, ger inget skäl att vara alarmistisk. Det verkar till exempel inte som att andelen statliga tjänstemän som erbjuds mutor ökar.

Men denna oväld i staten är något som Sverige inte har råd att mista. Utan transparens, offentlig oförvitlighet och tillit vore vi ett u-land. Insikten att korruptionen är ett gift behöver bli starkare.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.