Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Svälten kan och måste stoppas

Other: Albert Gonzalez Farrar

DN 15/3 2017. 20 miljoner människoliv i fyra länder hänger just nu på en skör tråd. Men utvecklingen visar att världen kan befrias från hungersnöden.

Vårmånaderna, gu, är synonyma med regn i Somalia. I år är nederbörden en fråga om liv och död för miljoner. Svår torka har ödelagt skördarna. Även för boskap som är van vid ökenlika förhållanden har betet varit för magert. Stora kamelbesättningar har dukat under.

Det är den värsta humanitära krisen sedan FN bildades. Så sa Stephen O'Brien, ansvarig för FN:s nödhjälp, när han i förra veckan rapporterade till säkerhetsrådet. Svälthotet hänger inte bara över Somalia, som drabbades av en katastrof så sent som 2011, utan också Jemen, Sydsudan och Nigeria.

Att anta ett historiskt perspektiv brukar annars inge hopp. Inte minst har kommunismen, en tillförlitlig källa till hungersnöd, tvingats på knä. Det stora språnget i Kina lär ha varit värst. Omkring 30 miljoner kineser bedöms ha dött av svält åren 1958–1962. Sovjetunionens facit mäts på samma förödande skala.

I mitten av 90-talet hungrade miljontals människor i Nordkorea ihjäl. Men det är också den senaste riktigt stora svältkatastrofen. Sedan dess har den globala hungern minskat ordentligt. År 1990 led 25 procent av alla barn av undernäring. 2015 var siffran 14 procent. Även i Afrika söder om Sahara har livsmedelssäkerheten stärkts. Matbristen och dess grymma följdsjukdomar har tryckts tillbaka.

Det är inte klimatet som har blivit gynnsammare. Stegvisa förbättringar i jordbruket har gett större skördar. Gentekniken har gjort små underverk. Snabbare och billigare kommunikationer, friare marknader och öppna gränser har samtidigt hjälpt. Demokrati och ett styre fritt från korruption är visserligen ingen garanti men väl ett skydd för de mest sårbara.

I en stor rapport från FN:s biståndsorgan slogs det häromåret fast att dålig politik är svältens grundorsak. Något så trivialt som ett skadligt subventionssystem kan köra ett lands jordbruk i botten.

Stater har också blivit bättre på att hantera akuta nödlägen. Import tillåts kompensera när lokala skördar slår fel. Matbrist identifieras tidigare.

Hotet från inkompetenta ledare finns kvar. Sydsudan är det tydligaste exemplet. Där uppträder regeringen livsfarligt arrogant. Utländska hjälparbetare undanbedes – nyligen höjde myndigheterna visumavgiften från 100 till 10 000 dollar. I Somalia är bekymret snarast frånvaron av en fungerande stat.

Klimatförändringarna kan ha ett finger med i spelet vad gäller den svåra torkan. Men i såväl Sydsudan som Jemen rasar också våldsamma inbördeskrig. Terrorsekten Boko Haram orsakar kaos i Nigerias norra delar. I Somalia har jihadisterna i al-Shabaab länge varit plågoandar. Krigen kan orsaka svält på både lång och kort sikt. Först slår de undan benen för ekonomin. Sedan blockeras det humanitära arbetet.

Utan akut hjälp kommer människor att hungra ihjäl. Omvärlden måste därför snabbt fylla på FN:s kassa. Hittills har organisationen bara tagit emot bråkdelar av summan som behövs. Både givarländerna och FN-systemet är distraherade av andra internationella problem, men svälten får inte försummas.

Katastrofen kan förhindras. När Stephen O'Brien talar om den värsta krisen sedan FN bildades handlar det om en risk snarare än fullbordat faktum. Målet – och det är inte orealistiskt – borde vara att världen redan ska ha sett den sista stora svältkatastrofen.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.