Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Svarta dagar i Vita huset

Illustration: Magnus Bard

DN 15/2 2017. Alla i Washington vet att amerikanerna avlyssnar utländska diplomater. Michael Flynn är pensionerad general och före detta chef för den militära underrättelsetjänsten DIA, och borde ha någon aning om dylika ting. Ändå talade Donald Trumps blivande nationelle säkerhetsrådgivare om delikata ämnen i telefon med Rysslands ambassadör Sergej Kisljak. Och ändå ljög sedan Flynn om det för vicepresident Mike Pence.

Flynn tvingades avgå när den besvärande historien läckte ut. Men han borde aldrig ha blivit utsedd till en av administrationens absoluta nyckelposter. En nationell säkerhetsrådgivare är inte vem som helst, utan ska samordna alla frågor som rör försvars-, säkerhets- och utrikespolitik. Han ska viska goda råd i presidentens öra och hålla både gaphalsar och ovidkommande brus borta. Fallet Flynn blir därför också fallet Trump.

För presidenten går lojalitet före kvalifikationer. Flynns biografi fylldes hela tiden på med bevis på dåligt omdöme. Barack Obama gav honom sparken från DIA för att han var en usel chef. Men Flynn stod tidigt på Trumps sida i valkampanjen, så entusiastiskt att han tjoade med i talkörerna om att Hillary Clinton borde spärras in.

Att Flynn lämnar sin post är ett sällsynt utslag av normalitet. Personer som gör sig omöjliga brukar avgå. I övrigt präglas Vita huset av en salig röra.

Politiskt utmärker sig Flynn inte bara för Flynnfakta (konspirationsteorier). Han hyser också en obalanserad avsky för islam, i hans ögon mer totalitär ideologi än religion. Dessutom har han en välvillig inställning till Putins Ryssland. På båda punkterna kvarstår problemet att Trump känner igen sig alltför väl.

Ett samtalsämne för Flynn och ambassadören Kisljak var den senaste omgången sanktioner. Obama införde dem på grund av Rysslands hackningsoffensiv för att störa valet i USA och påverka det till Trumps fördel. Att det hände är de amerikanska underrättelseorganisationerna överens om, medan presidenten ständigt har uttryckt tvivel eller avfärdat det som fejknyheter. Flynn ville få Moskva att avstå från motåtgärder, vilket också skedde.

Justitiedepartementet varnade Vita huset för flera veckor sedan att Flynn riskerade utpressning, eftersom ryssarna hade förstahandsinformation om konversationernas innehåll. Även inom Trumpadministrationen fanns alltså kunskapen, utan att åtgärder vidtogs. Så vad visste presidenten?

Avgörande för Flynns uttåg var inte den uråldriga lag som förbjuder privatpersoner att idka diplomati. Problemet var att vicepresident Pence blev rasande över att ha blivit lurad. Med sina rötter i det republikanska partiet är han en nödvändig tillgång för Trump.

Att Flynn lämnar sin post är ett sällsynt utslag av normalitet. Personer som gör sig omöjliga brukar avgå. I övrigt präglas Vita huset av en salig röra, men det var kanske det mest förutsägbara med Trumps uppstigande till makten.

Hans presidentorder har varit snabbt och slarvigt ihoptotade. Inreseförbudet från sju muslimska länder klarade inte domstolsprövningen. Det som skulle signalera handlingskraft har mest gett intryck av villervalla. Medarbetarna har svårt att tolka chefen. 140 tecken på Twitter räcker sällan för att etablera en sammanhängande linje i komplexa utrikespolitiska spörsmål. I stället sprider hans hugskott förvirring, i både administrationen och världen.

Rapporterna om interna strider duggar tätt, och det råder osäkerhet om vem som bestämmer vad. Olika maktcentrum konkurrerar med varandra om presidentens gunst, därefter väljer han det som låter mest provokativt. Så kan familjens fastighetsfirma skötas, men inte världens enda supermakt.

Chefsstrategen Steve Bannon har fått en ordinare plats i det nationella säkerhetsrådet. Generalstabschefen och den högste chefen för landets underrättelseorganisation får däremot bara komma när deras synpunkter anses relevanta. Denna nyordning är djupt illavarslande. Bannon driver en aggressiv nationalistisk agenda, där demonisering av islam är en ingrediens, och har alltmer utkristalliserat sig som navet i Vita huset.

Hur USA:s relation till Ryssland påverkas av Flynns avgång återstår att se. Det har alltid varit ett mysterium att Trump sprider förolämpningar omkring sig, men aldrig har ett ont ord att säga om Putin. Nyligen hördes Trump likställa amerikansk och rysk moral på världsarenan. Samtidigt är flera tunga ministrar hyggligt pragmatiska republikaner, som värnar allierade och varnar för Ryssland.

Donald Trumps första 25 dagar som president har knappast lugnat någon. Han tillverkar hela tiden små kriser för sig själv. Förr eller senare kommer en stor som måste hanteras.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.