Förhoppningsvis lyckas EU:s ledare komma överens om vad som krävs för att eurokrisen inte ska förvärras ytterligare. Då måste också Sverige vara berett att delta.
Antagligen blir det en plågsam tillställning när EU:s ledare i dag samlas i Bryssel. Toppmötet har redan skjutits upp en gång, men tydligen kan inga viktiga beslut fattas i unionen om inte Tyskland och Frankrike har gjort upp om det mesta i förväg.
Eftersom Angela Merkel och Nicolas Sarkozy misslyckats med att komma överens om viktiga delar av krispaketet blir det bara samtal under dagens möte. Beskeden kommer inte förrän på onsdag nästa vecka, efter ännu ett toppmöte. Dit kallas emellertid enbart euroländernas politiska ledare. Fredrik Reinfeldt får alltså bara delta i söndagens diskussionsklubb, men tvingas stanna hemma när kretsen som bestämmer samlas.
Toppmöten som flyttas hit och dit och förhandlingar som kärvar är ytterligare tecken på att den nuvarande krisen inte enbart handlar om euron, utan berör hela EU-samarbetets framtid. Den allt tydligare uppdelningen av unionen, mellan kärnan av euroländer och övriga, är också illavarslande.
Det är begripligt att stater som har ett gemensamt betalningsmedel måste träffas mer intensivt och regelbundet. Risken är dock att euroländerna avgör frågor som inte enbart rör valutan utan påverkar hela unionen. Det svenska utanförskapet kommer att förstärkas, och faran är att det byggs upp handelshinder på den gemensamma marknaden.
Därför är det olyckligt att Sverige inte ens deltar i det så kallade europlussamarbetet. Det är öppet för alla EU-länder som vill och det är bara en samling kritiska länder som valt att ställa sig utanför: Storbritannien, Tjeckien, Ungern – och Sverige.
Det är pinsamt att vårt land hör till denna grupp och det är märkligt att Socialdemokraterna hittills har motsatt sig svenskt deltagande.
Regeringen borde göra mer för att övertyga S och därmed få en majoritet i riksdagen bakom ett beslut om att gå med.
Sverige måste också vara berett att bidra så snart euroländerna enats om rimliga förslag till lösningar på krisen.
Under EU-nämndens möte i onsdags förklarade Fredrik Reinfeldt att han anser att det är naturligt med ett svenskt deltagande i någon form för att rädda det europeiska banksystemet. Det är det minsta man kan begära.
Men framför allt Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt motsatte sig att en enda svensk krona används för att förhindra att euron kollapsar. Han hävdade att Sverige inte ska vara med i några insatser alls eftersom vårt land har valt att stå utanför valutasamarbetet. Och det är sant att svenskt deltagande inte är något krav och att Sverige hittills inte har stått bakom räddningsfonden EFSF.
Men om euron bryts sönder kommer följderna att bli allvarliga också för Sverige, och vårt land är beroende av att det europeiska banksystemet fungerar väl.
Dessutom handlar samarbetet i EU inte enbart om förpliktelser – utan också om solidaritet. Om Europas länder ska orka hålla ihop måste de också vara beredda att hjälpa varandra när det verkligen behövs.