Huvudledare

Sveriges pinsamma tystnad

Den ungerska regeringens senaste provokation har lyckligtvis lett till reaktioner i övriga Europa. Både EU-kommissionen och Europarådet har vänt sig till Ungern och vädjat om besinning.

Samtidigt har utrikesministrarna i fyra EU-länder – Tyskland, Nederländerna, Danmark och Finland – publicerat ett gemensamt brev och förklarat att de vill ha nya och mer effektiva regler för att hindra att ett medlemsland bryter mot grundläggande demokratiska principer.

Men namnet på Sveriges utrikesminister saknas. ”Vi borde ha skrivit på”, säger Europaminister Birgitta Ohlsson till TT och förklarar att ”det är en stor åsiktsskiljaktighet” mellan henne och Carl Bildt i denna fråga.

Moderaterna fortsätter alltså sin pinsamma tystnad när det gäller utvecklingen i Ungern och sin egendomliga linje rörande demokratins regelverk i EU.

Gamla lojaliteter och en alltför begränsad syn på EU:s möjlighet att sätta press på ett medlemsland ligger bakom partiets ovilja att säga ifrån.

Ungerns premiärminister Viktor Orbáns parti hör till EPP, samma politiska grupp som svenska moderater och kristdemokrater i Europa.

En gång var Orbán en skäggig ung man som medverkade till att den dåvarande kommunistiska diktaturen monterades ned. Han företrädde alliansen för unga demokrater, Fidesz, som byggde på liberala idéer.

Men det är länge sedan. I slutet av 1990-talet rakade Orbán av sig skägget, utformade en politik som blev alltmer nationalistisk och spelade helt öppet på de främlingsfientliga krafter som växte fram i Ungern under denna tid.

Redan då borde Moderaterna och Orbáns övriga partivänner i Europa ha reagerat. Och framför allt när sedan Fidesz, efter den förkrossande valsegern 2010, inledde en genomgripande omdaning av den ungerska demokratin. Förändringarna som drevs igenom under Orbáns första år vid makten innebar brott mot flera grundläggande principer.

En ny medielag begränsade yttrande­friheten. Den nya ärkekonservativt utformade konstitutionen inleddes med en högtravande ”nationell bekännelse”. Den innebar uppseendeväckande centralstyrning, maktkoncentration och politisering av rättsväsendet.

Dessa lagar klubbades i turbofart utan att det togs någon som helst hänsyn till den inhemska oppositionens synpunkter.

I andra europeiska länder skulle liknande konstitutionella omvälvningar ha lett till utredning, öppna diskussioner och hänsynstagande till minoritetens synpunkter.

Kritiken från EU och Europarådet fortsatte dock och under senaste året har Ungern backat på några punkter. En del av de kontroversiella lagarna har också underkänts av landets konstitutionsdomstol.

Men flera av dessa positiva modifieringar har nu rivits upp.

Beslutet i måndags kväll innebär att centralstyrningen och politiseringen av rättsväsendet i Ungern åter förstärks: konstitutionsdomstolens befogenheter begränsas, flera lagar som domstolen underkänt kommer tillbaka, universiteten centralstyrs – och mycket mer.

Hur mycket av detta ska EU lägga sig i? Moderaternas företrädare brukar säga sig vilja värna medlemsländernas rätt att besluta om nationella lagar, och därför inte ge unionen makt och möjlighet att ha synpunkter på allt.

Resonemanget har en poäng men är alltför begränsat. Om demokratin spårar ur i EU:s medlemsländer och nationalismen åter får ordentligt fäste finns ingen grund för samarbetet i unionen.

Därför behövs Birgitta Ohlssons tydliga kritik mot de senaste turerna i Budapest. Europaministern har också rätt i att det behövs bättre regler för att skydda demokratins fundament.

Hon borde få hela den svenska rege­ringen med sig.