Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

Symboltungt talmansval

Foto: Magnus Bard

Hur många vet vem Ulf Holm är? Kanske lite för få, med tanke på att hans jobb det senaste dygnet var ett av de mest omdiskuterade ämbetena i landet. Holm är miljöpartist och riksdagens andre vice talman. Det är just den posten Sverigedemokraterna nu gör anspråk på. Partiet är landets tredje största och har enligt praxis rätt till den.

Praxis, alltså – men inte enligt regelverket. Ett sådant saknas. Det har väl inte behövts i den svenska konsensusens porslinsbutik där elefanten SD nu klampar in.

”Vi förutsätter ju att vi ges den talmanspost vi är berättigade till utifrån vår storlek”, sa partisekreteraren Björn Söder till Ekot.

Att det handlar om en ”andre vice”-post kan göra att frågan förefaller futtig. Men alla talmän är företrädare för riksdagen och därigenom för hela Sverige. ”De vice talmännen kan i talmannens ställe leda riksdagens arbete och kammarens sammanträden. De representerar även riksdagen i olika sammanhang”, som det står på parlamentets hemsida.

Under gårdagen gick debattvågorna höga om hur partierna skulle ställa sig till SD:s anspråk på posten. Företrädare för allianspartierna deklarerade att man borde hålla sig till praxis. Vänsterpartiet var stenhårt emot: ”Sverigedemokraterna kan aldrig företräda oss. Det är ett parti som är i grunden annorlunda”, sa partiledaren Jonas Sjöstedt till TT. Miljöpartiet balanserade i mitten – språkröret Gustav Fridolin uttryckte ”oro” men sa att han ser argument för båda sidor. Socialdemokraterna sa länge inget alls.

Till sist satte både S och MP ner foten. Båda hänvisade till praxis och aviserade att SD skulle få posten. Det var ett högst rimligt beslut.

På flera sätt är det naturligtvis problematiskt med en sverigedemokratisk talman. Företrädare för partiet – även riksdagsmän – har gång på gång gjort bort sig å det grövsta och uttryckt bland annat grov rasism. Det skiljer partiet från övriga i riksdagen. Det är fullt begripligt att tanken på att en SD:are skulle representera den svenska demokratin är anstötlig för många.

Å andra sidan: Politik är att visa respekt för och bemöta den andres åsikt, hur obehaglig man än tycker att den är.

Talmanskäbblet berör egentligen ett betydligt större tema än själva ämbetet. Det är en symbol för hela frågeställningen om hur SD ska behandlas. Man kan se det som en förlängning av diskussionen om det som partiets motståndare kallar ”normaliseringen” av Jimmie Åkesson, hans parti och deras åsikter.

Under dagarna efter valet har en ny ton börjat höras i den eviga debatten om hur övriga partier bör förhålla sig till SD. Partiet representerar nu var sjunde väljare. Det är ingen bisarr sekt som man kan tänka, demonstrera eller busvissla bort. Det går heller inte att isolera Sverigedemokraterna från resten av samhället, som i valhänta ”Vi är de 87 procenten”-kampanjer.

När SD kom in i riksdagen för fyra år sedan diskuterades det om man ens kunde släppa in partiet i utskotten. De bojkottankarna klingade snabbt av, tack och lov. Mer strid blev det nyligen i EU-parlamentet, där den högerpopulistiska partigruppen EFDD blåstes på en utskottsordförandepost genom en osnygg överenskommelse mellan flera andra grupper.

Om SD blir större kommer fler dilemman som dessa att bli resultatet. Hur mycket inflytande ska man ge partiet? Hur annorlunda ska det behandlas?

Att frysa ut Sverigedemokraterna genom kampanjer och politiska manövrer är att sänka sig till partiets egen indelning av människor i goda (vi) och onda (de). Genom ett sådant agerande slår man inte mot SD-toppen utan väljarna. Och dessa har exakt samma rätt att bli hörda som de som röstar på övriga partier. Vilket dock inte är synonymt med att deras politik ska få gehör.

När nu SD får sin talmanspost kan man däremot ställa kravet att partiet sköter ämbetet på lämpligt sätt och utser någon av sina mer sansade företrädare. På samma sätt kan man hoppas att övriga ledamöter behandlar även en SD-talman respektfullt – just med tanke på att ämbetsinnehavaren är en företrädare för vår parlamentariska demokrati.

För motståndarna hade det varit mest behagligt om Sverigedemokraterna inte kommit in i riksdagen. Nu är de där. Demokratin har gjort sitt. Partiet måste bemötas med fakta och argument i en öppen debatt.