För en tid sedan presenterade Statistiska centralbyrån en studie av läget för den lokala svenska demokratin. SCB har undersökt de folkvaldas villkor i kommunfullmäktige under mandatperioden 2006–2010 och beskriver politikernas representativitet, avhopp och syn på sitt uppdrag.

En hel del positivt framkommer. Unga, lågutbildade, kvinnor och utrikes födda är fortfarande underrepresenterade i de kommunala församlingarna, men SCB noterar en viss förbättring på alla dessa punkter.

Representativiteten blir dock sämre ju längre upp i den lokala hierarkin man kommer. Bara 29 procent av kommunstyrelseordförandena är kvinnor. Här finns mycket kvar att göra.

Men en stor majoritet av politikerna verkar vara nöjda, både med uppdraget och hur de blir bemötta. De tillfrågade svarar att de får uppskattning för sitt politiska engagemang av grannar och arbetskamrater.

De förtroendevalda verkar också vara till freds med hur demokratin fungerar på lokal nivå. Nästan 80 procent av de förtroendevalda på kommunal nivå ”upplever sin tid som folkvald som positiv”.

Men undersökningens resultat ger också anledning till oro. Att ungefär var sjätte ledamot (16–17 procent) i landets kommunala församlingar slutade innan uppdraget slutförts visar att allt inte är frid och fröjd.

Andelen avhopp är störst bland unga kvinnor; 41 procent i åldern 18–29 år lämnade sin plats i förtid. Skälen är framför allt sociala och handlar om svårigheten att kombinera politiska uppdrag med barn och familj.

Att hela 14 procent av fritidspolitikerna uppger att de blivit utsatta för hot, våld eller trakasserier under mandatperioden är mycket illavarslande. Det visar hur påfrestande det kan vara att ta ett politiskt uppdrag.

Sverigedemokraternas ledamöter är mest drabbade; nästan varannan (42 procent) uppger att de utsatts för hot i någon form. Det är naturligtvis helt oacceptabelt.

Hot och trakasserier måste anmälas och även de som slåss mot Sverigedemokraternas politik borde fördöma trakasserierna. De många avhoppen är också en varningssignal. Partierna måste utveckla nya, mer moderna former för den lokala demokratin. Annars förtvinar folkstyret.

Ungefär 40 000 människor har uppdrag på kommunal nivå, vilket förvisso är betydligt färre än de 200 000 som var förtroendevalda på 1950-talet. Ändå är det en betydande grupp och det stora flertalet sköter sina uppdrag vid sidan av jobb eller studier och får inget arvode. Bara 3 procent (1 180 personer) är hel- eller deltidsarvoderade.

Fritidspolitikerna gör en stor insats för det svenska folkstyret. De satsar tid och engagemang för att hålla liv i demokratin och förtjänar respekt.