Det är bra att staten ökar statsbidragen till kommunerna i lågkonjunktur. Det vore ännu bättre att göra upp över blockgränsen om att minska bidragen under högkonjunktur.
Regeringen Reinfeldt slog såväl Sveriges Kommuner och landsting som oppositionen med häpnad när den i förrgår utlovade 10 miljarder extra i statsbidrag nästa år. Det var bra mycket mer än väntat.
Sett till kommunernas, och som sådana räknas formellt också landstingen, totala ekonomi är det dock inget enormt belopp. I fjol hade de tillsammans utgifter om 730 miljarder, som till 70 procent finansierades av kommunalskatter. Statens totala bidrag brukar ligga runt 17 procent.
Men de närmaste åren blir det mera. Redan i tidigare budgetar har regeringen höjt anslagen. I våras fick kommunerna 7 miljarder extra för nästa år och det utlovades en permanent höjning om 5 miljarder från år 2011. Därtill hade nivån redan höjts genom att kommunerna får den nya fastighetsskatten – av regeringen kallad avgift – och indirekt genom sänkta arbetsgivaravgifter.
Regeringen säger att det handlar om tillfälliga extrapengar för att motverka att krisen slår över i uppsägningar och paniknedskärningar i verksamheter. Faran är förstås att det som ska vara en akut hjälpinsats förvandlas till en ny lägsta nivå. Det har vi sett förr.
Socialdemokraterna införde värnskatten när Ingvar Carlsson efterträdde Carl Bildt som statsminister 1994. Inkomståren 1995 till och med 1998 höjdes den statliga inkomstskatten från 20 till 25 procent. Tillfälligt, underströks det gång på gång. Men inte försvann den högre skattenivån helt, sedan 1999 finns både en 20- och en 25-procentsnivå.
Om de rödgröna vinner valet tillkommer ytterligare en högre värnskattenivå, det har Mona Sahlin och Thomas Östros förutspått. Det allierade Vänsterpartiet lär knappast protestera, och inte Miljöpartiet heller.
Detta har inte varit bra. Och svensk ekonomi blir verkligen inte bättre om denna principiella principlöshet tillämpas också på statsbidragen till kommunerna, att det tillfälliga blir fast
bara för att det skulle se illa ut annars.
Därför är det bra att regeringen vill tillsätta en utredning om kommunerna ska hålla sina budgetar i balans över tid, och det är alldeles utmärkt att Socialdemokraternas ekonomiske talesman Thomas Östros vill vara med och utreda med syfte på en uppgörelse över blockgränsen.
Folkpartiledaren Jan Björklund talade om en kommunal stabiliseringsfond. Det låter en smula onödigt. Staten finns redan, och statsbidragen. Liksom staten tillfälligt ökar bidragen när kommunerna mister skatteintäkter så borde staten minska bidragen när kulorna rullar in i hög fart. Självfallet måste rikspolitikerna hitta någon vacker ekonomisk formel för detta så att upp- och nedskalningen av bidragen sker per automatik. Annars blir det lätt en mer-mer-fortare-fortare-karusell.
Det gick att komma överens om att sätta budgettak för statens utgifter och om att ha överskottsmål för finanserna över en konjunkturcykel. Det borde gå att enas om att statsbidragen till kommunerna ska svänga mot konjunkturen; mer pengar när det går ner, mindre när det går upp. I politiken återstår ändå så mycket att strida om.
DN