Med president Medvedev har Ryssland slagit an en mer samarbetsvänlig ton. Det återstår att se om han också kan leverera några konkreta demokratiska reformer.
Både EU-ledarna och president Medvedev var nöjda efter onsdagens toppmöte. Kommissionens ordförande Barroso gick så långt som att säga att ”det var ett av de bästa toppmötena hittills”. Den ryska ilskan över utrikesminister Bildts naziparalleller i samband med Georgienkriget har svalnat. Regeringens ja till gasledningen Nord Stream var definitivt plåster på såren.
Mötet gav en del positiva resultat. EU vill se ett snabbt ryskt inträde i Världhandelsorganisationen, WTO. Det skulle onekligen knyta landet närmare resten av världen och minska risken för protektionism. Om landet träder in i WTO självt eller i union med Vitryssland och Kazakstan återstår att se. President Medvedev ska också ha sagt sig vilja minska de ryska koldioxidutsläppen med 35 procent.
För statsminister Reinfeldt kan det ses som en positiv signal inför klimatmötet i Köpenhamn. Till framgångarna hör också ett avtal om tidiga varningar från rysk sida i händelse av brutna energiförbindelser. De europeiska ledarna vill till varje pris undvika ännu en vinter utan rysk energi.
Medvedev upprepade också sitt löfte från förra veckans tv-sända tal om att bekämpa korruptionen. Huruvida han lyckas med den herkulesuppgiften är tveksamt. Över lag har den ryske presidenten den senaste tiden slagit an en mer reform- och demokrativänlig ton än sin föregångare Putin. Råvaruberoendet ska brytas och rättsväsendet stärkas. Han har också sagt att ”miljoner oskyldiga dog i terrorn” under Stalin.
Men det finns skäl att ställa sig tveksam till om det finns substans bakom Medvedevs ord. Kremlologerna spekulerar i en schism mellan den auktoritäre premiärministern Putin och den till synes mer liberale presidenten. Deras olika framtoningar kan dock vara ett spel för gallerierna där Medvedev framställer sig själv som en demokrat för att möta kritikerna. Utöver gårdagens samarbetsvänliga inställning har presidentens retorik hittills inte resulterat i några konkreta åtgärder. Tvärtom.
Förra månadens lokalval var ett klart bakslag för demokratin. Det Kremltrogna partiet Enade Ryssland fick 80 procent av rösterna och från hela landet rapporterades om valfusk. I landets underhus duman har partiet 315 av de 450 platserna. Den militära upprustningen fortsätter. Övningarna i Östersjön i september var de största på tio år.
Dessutom var det oroväckande att Medvedev i går inte på allvar bemötte pressens frågor om brotten mot de mänskliga rättigheterna. De mer eller mindre statligt godkända trakasserierna mot oliktänkande måste få ett stopp. Särskilt oroande är utvecklingen i Norra Kaukasus. Också pressfriheten måste värnas – på riktigt. I Ryssland finns nu bara Kremltrogna tv-kanaler.
Under Putins ledning blev landet alltmer auktoritärt, odemokratiskt, korrupt och aggressivt. Även om Medvedev säger sig vilja reformera Ryssland så sitter trots allt Putin kvar som premiärminister med den före detta KGB-kollegan Igor Setjin vid sin sida. Setjins ordförandeplats i oljejätten Rosneft är bara ett av många dåliga exempel på hur det ryska näringslivet hamnat under statlig kontroll. Det är heller ingen omöjlighet att Putin återkommer till presidentmakten i valet 2012.
Visst ska EU – och Sverige – försöka normalisera relationerna till Ryssland. Men löften om fördjupat samarbete måste förenas med krav på att landet faktiskt respekterar mänskliga rättigheter och genomför demokratiska och ekonomiska reformer.