Hur man än vänder och vrider på siffrorna i Timss 2008 är matematiken ett svenskt sorgebarn. Missriktad individualisering och låga krav har gett eleverna sämre förståelse av ämnet.
Det är inte lätt att göra rättvisa internationella jämförelser. Särskilt svårt blir det när urvalen skiljer sig åt.
I den internationella studien av kunskaper i matematik i gymnasieskolans sista år, ”Timss Advanced 2008”, hamnar Ryssland i topp. Sverige kommer först på nionde och näst sista plats. Men det som vid första anblicken ser ut som ett toppbetyg för den ryska skolan och ett lågt betyg på den svenska behöver inte vara det. För i Ryssland är det bara 1,4 procent av eleverna som läser matematik på den relativt avancerade nivå som testet omfattar, medan 12,8 procent gör det i Sverige.
De svenska elever som gjort provet har läst minst till och med kursen matematik D, och de går på det naturvetenskapliga programmet eller på teknikprogrammet.
Själva rankningen av de tio länderna måste tolkas försiktigt. Även om man gör det förblir dock resultatet oroande. Sverige förlorar inte bara i jämförelse med andra utan också jämfört med sig självt för 13 år sedan.
En del av uppgifterna var desamma när motsvarande studie gjordes förra gången, och då klarade de svenska eleverna uppgifterna bättre än de gör nu.
Även här finns vissa mätproblem. En förändring sedan 1995 är att svenska gymnasieelever därefter har läst matematiken uppdelad i olika kurser. Medan alla elever 1995 höll på med matematik under sin sista termin i gymnasiet och skulle få ett sammanfattande ämnesbetyg, finns nu elever som läst sin sista matematikkurs på hösten eller året innan. Sannolikt hade de hunnit börja glömma delar av stoffet när de deltog i Timss 2008.
Detta är sannolikt en del av förklaringen till försämringen – men knappast hela. För det finns även andra mönster i Timss som visar att svensk matematikundervisning har problem.
En svaghet som framhållits i flera tidigare studier, och som bekräftas i Timss, är den långt drivna individualiseringen. Att undervisningen skulle anpassas till varje elevs egna förutsättningar lät bra. Men i praktiken har detta oftast inneburit att eleverna under större delen av lektionstiden får sitta och arbeta på egen hand i läroboken.
I andra länder som deltagit i Timss ägnas mycket mer tid åt diskussioner av olika strategier för problemlösning. Eleverna där får också oftare argumentera för sina lösningar och försöka förklara hur de tänkt. Internationell forskning visar att sådana samtal om matematiska problem och möjliga vägval betyder mycket för elevernas förståelse av ämnet. Att svenska elever i så hög grad lämnas ensamma med sina egna idéer och missförstånd av matematiken är ett allvarligt systemfel.
Ett tidens tecken är vad studien säger om svenska elevers liv utanför skolan: de sitter mer framför datorn och lägger mindre tid på läxor än elever i andra länder. Det beror nog delvis på att flera av länderna vi jämförs med i Timss är fattigare och har färre datorer.
Men om detta är den miljö som svensk skola redan verkar i – och andra kommer att få med tiden – så gäller det att anlägga moteld. Skolan måste kräva mer, för inte minst i matematik behöver man öva ofta för att bli skicklig.
Medan de ryska eleverna ägnade över 6 timmar per vecka åt matematikläxor, var det svenska genomsnittet 1 timme och 10 minuter. Sedan 1995 har tiden som svenska elever ägnar åt läxor i matematik halverats.
Här kan en betydande del av förklaringen ligga både till att Ryssland utklassade Sverige och till att de svenska resultaten försämrats.