Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Tänk om, C och M

Foto: Magnus Bard

Annie Lööf och Anna Kinberg Batra insisterar på att S–MP-regeringen ska ha stöd av Vänsterpartiet. De borde tänka om.

Blockpolitiken är fördummande, brukade Stefan Löfven knorra. Nu är han fångad i den, men att det finns visst fog för omdömet bekräftades av Alliansledarnas uttalanden i veckan.

Hur tänker de agera i de kommande årens budgetbehandlingar? Högst oklart. Två av partiledarna, Kristdemokraternas Ebba Busch Thor och Folkpartiets Jan Björklund, tolkar Decemberöverenskommelsen på ett sätt. Enligt dem behöver S–MP-regeringen fortsättningsvis inte Vänsterpartiet för att få igenom sin ekonomiska politik. Regeringens förslag kommer att vinna stöd i riksdagen även utan Jonas Sjöstedts röster. Så blir det eftersom de borgerliga partierna har bestämt att de ska lägga egna budgetar i fortsättningen.

Vänstern blir alltså överflödig. Och ”Löfven får göra precis hur han vill”, förklarade Björklund i onsdagens DI.

Det får han inte alls, enligt Annie Lööf och Anna Kinberg Batra som resonerar tvärtom. De har vänt ut och in på Decemberöverenskommelsens kryptiska ordalydelser och gett dem innebörden att Stefan Löfven nu är fast med Jonas Sjöstedt. Om inte hela det rödgröna gänget skriver under samma budget tänker Centern och Moderaterna välta regeringen. Hotet består i möjligheten för Allianspartierna att lägga en budget tillsammans och låta förra höstens kaos i riksdagen gå i repris.

Frånsett frågan hur hotet ska verkställas utan Folkpartiets och Kristdemokraternas stöd är resonemanget bakvänt. Poängen att Stefan Löfven hör hemma i ett vänsterblock, tillsammans med Jonas Sjöstedt, kunde gott göras i valdebatten. Men det var ju knappast ett löfte från Centerpartiet och Moderaterna att det skulle bli så.

Att partierna skulle agera i riksdagen för att stärka Vänsterpartiets förhandlingsposition – vilket är konsekvensen av hotet – framstår som befängt.

Vad som uppnås genom strategin är samtidigt svårt att begripa. Annie Lööf och Anna Kinberg Batra vill alltså fortsätta traggla: Titta, den som röstar på Socialdemokraterna får Vänstern på köpet. Låter det övertygande? Inte när alla vet att det är samma Lööf och Kinberg Batra som insisterar på upplägget. Nej, de borde lyssna på sina kolleger.

Trots att blocktänkandet helt uppenbart kan leda till politiska såväl som mentala låsningar har den poänger. Den gör historien enklare att tolka och möjligheterna mer överblickbara på valdagen. Blockpolitiken har dessutom gett Alliansen styrka, och just därför borde partierna undvika att reducera den till ett oaptitligt spel. Att varje gång en budget ska läggas öppna finans- departementets portar för Jonas Sjöstedt är att göra just det.

Ingen förutom Stefan Löfven vet hur han skulle välja att agera om Alliansen vidgade hans handlingsutrymme inom ramen för Decemberöverenskommelsen. Jan Björklunds erbjudande – gör som du vill! – behöver inte leda till att Vänstern ställs i kylan och politiken vrids mot mitten.

Dels ingår ju V i praktiken i det rödgröna blocket. Dels har Löfven redan gett Sjöstedt nobben en gång genom att neka honom plats i regeringen. Att dumpa en partner två gånger blir möjligen magstarkt.

Oavsett hans val blir det lättare att opponera mot regeringens politik och mot Löfvens eget val att regera med Sjöstedts stöd. Om inte annat berövas Vänsterpartiet sitt ultimativa inflytande i budgetförhandlingarna.

Som Björklund påpekar i DI kommer Decemberöverenskommelsen att ha begränsad praktisk betydelse de närmaste åren. Den tillämpas skarpt en gång – när riksdagen snart röstar om vårändringsbudgeten. Nästa test kommer efter valet 2018. Fram till dess behöver de borgerliga partierna ägna sig åt annat än att slå varandra och andra i huvudet med paragrafer ur vinterns uppgörelse.

De fyra Alliansmedlemmarna har just lagt fram sina första enskilda budgetmotioner på nästan tio år. Graden av entusiasm över denna återerövrade självständighet tycks variera. Dokumenten har det gemensamt att Anders Borgs ande svävar över dem. Arbetslinjen och ansvaret för statens finanser borde förstås inte överges, men svensk borgerlighet behöver se det som sin uppgift att utveckla fler teman.

Läs mer. Ledare
Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.