Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ledare

Till kamp mot marknaden

Håkan Juholts jungfrutal som partiledare var engagerat och traditionellt. Men att låta medlemskadern drömma sig tillbaka till svunna tider säkrar ingen statsministerpost.

Han börjar på Orion-teatern och slutar med August Palm, och mellan dem löper den röda tråden: marknaden som något farligt. Skräddarmästarens vilja att förbjuda arbetsfria inkomster avvisas som lite orealistisk, men att bannlysa profit från kulturliv och andra medborgerliga sfärer är för Håkan Juholt det mest modernt socialdemokratiska som tänkas kan.

Enklast att konstatera efter Social-demokraternas nye partiledares stora debut på lördagen är att Håkan Juholt är en både bättre och roligare talare än Mona Sahlin. Han vågar emellanåt titta upp från manuset, tar vara på chansen till ett extra skämt och har inget emot att ta plats på scenen. Att han trivs i rampljuset har tidigare lagts honom till last i partiet, men Göran Persson levde länge på det.

Förväntningarna på att Håkan Juholt skulle peka ut färdriktningen var överdrivna. Efter den uppslitande och farsartade process som gjorde att Juholt smordes till utvald är det inget läge att släpa partiet åt något visst håll.

Även om den nye partiledaren skulle vilja kan han ännu inte göra vägval som stör en viktig fraktion. Vänsterdistrikten drev Juholts namn ända fram till ord-
förandeposten, men ingen har naglat fast vad han egentligen står för. Att kunna ena partiet, ett av valberedningens huvudkriterier, innebär i stället att ta medlemmarna tillbaka till den politik man redan fört – och misslyckats med.

Inga experiment, skulle kunna vara Juholts paroll. Fast han säger ”social
demokrati”, ett begrepp som kan rågas med ord som får partiet att må bra.
Håkan Juholt håller det installationstal han måste hålla. Folkrörelsepartiet får aldrig bli ett börsnoterat företag, heter det. Vi ska ta hand om varandra i livets olika skeenden, säger han, och det ska inte vara fult i Sverige att äga tillsammans. Solidaritet, så klart. Jämlikhet. Men att Juholt trycker på de rätta knapparna för partigängarna är inte samma sak som att vinna folket.

Kriskommissionens krav på en extrakongress i höst för att diskutera partiets politik är ett minne blott. Juholt stödde idén, men nu vill han helst ha manöverutrymme. Inte heller lär han som Mona Sahlin låsa in partiet i en massa arbetsgrupper.
Den nye S-ledaren har också gjort klart att han är trött på ropen om förnyelse. Till skillnad från Sahlin, som i sitt testamente till partiet i december dömde ut politiken från valrörelsen, tycks Juholt både stolt och nöjd med sakernas tillstånd.

Valförlusten 2006 viftar han bort med att Perssons regering blivit trött efter många år vid makten. Det än värre fiaskot 2010 berodde på att samhällsanalysen inte lät trovärdig, inte på att den brast.

Håkan Juholt talar inte om jobben. Framför allt talar han inte om företag. De förekommer bara som fiendebild när han hånar tanken att ungdomar skulle kunna ha en framtid som egna företagare. Gång på gång får ”vinsttänkandet” på tafsen. Hittar man något som kan byggas ut i offentliga sektorn ska det göras, även om Juholt i en bisats ”inte motsätter sig” alternativa driftsformer.

Vem som helst från Oskarshamn kan säkert tycka att det är tjatigt när utomstående undrar hur Socialdemokraterna ska vinna Stockholmsväljare. Men om Juholt vet hur partiet ska ta sig ur sin marginaliserade tillvaro i storstäderna är det inget som hörs. Om han ser det som ett problem att partiet 2010 bara lockade var femte väljare som arbetar är likaså okänt.

Det här är partiets fest. Men förr eller senare måste Juholt ta itu med svårare frågor och se vad som då händer med enigheten. Skatter, a-kassa och friskolor är bara några områden där väljarna ett par val i rad har ratat budskapet, och där partiet är splittrat. Den breda kyrka socialdemokratin kunde vara på brukssamhällets tid är också ett mer komplicerat koncept i dagens heterogena Sverige.

Slutet och konservativt, karaktäriserade S-veteranen Thage G Peterson sitt parti i en SVT-dokumentär i veckan. Det slutna har vi fått exempel på under resan fram till korandet av Håkan Juholt som ny partiledare. Och någon benägenhet
till förändring är ännu inte synlig vid
horisonten.

DN 27/3 2011

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.