”Har någon sett honom?” ”Nej, han har tydligen inte kommit”. ”Spännande att se om han gör det”.
Tio minuters paus. Advokaten ringer sin klient. Inget svar. ”Märkligt”. Alla kallas in igen. Rättegången ställs in. Bättre lycka nästa gång.
Allt fler svenska rättegångar blir inställda av just detta skäl, att åtalade eller ibland vittnen inte infinner sig framför domaren. Under de senaste fem åren är ökningen 75 procent, rapporterar Ekot. Mellan 1995 och 2010 ställdes enligt Riksrevisionen var fjärde brottsmålsrättegång in i tingsrätten.
Ofta handlar det om att man inte lyckats få tag på åtalade eller vittnen. Många brottslingar saknar fast bostad, de bor i en bil eller hos kompisar. Inte sällan har de lämnat landet, kanske för gott.
Ibland handlar det om vittnen som inte vill eller vågar ställa upp. Och ibland om människor som helt enkelt inte har lust att komma, som tycker att de har något viktigare för sig än att höra hur många dagsböter de får.
Om man är olovligt frånvarande från en rättegång kan man få böta. Tyvärr är många åtalade ”vitesimmuna”, man kan ge dem vilka böter som helst, de vill eller kan inte betala.
Oavsett orsak är inställda rättegångar dyra för samhället. Medan domstolen väntar och advokaten ringer sin klients tutande mobil rinner skattepengar genom timglaset. År 2010 granskade Riksrevisionen inställda rättegångar vid storstädernas tingsrätter och kom fram till att de kostade 1,2 miljoner kronor bara under två veckor. Att ställa in en rättegång samma dag kostar drygt 11.000 kronor.
Regeringen har ändrat delgivningslagen för att komma åt problemet med att man inte får kontakt med parterna i en rättegång. Hittills verkar effekten ha uteblivit.
Nu utreds också om det ska bli lättare att genomföra rättegångar utan att de åtalade finns i salen. Ett sådant förfarande riskerar naturligtvis att försämra rättssäkerheten, men det måste vägas mot dels samhällsintresset av att rättsprocessen faktiskt kan avslutas, dels mot det faktum att den inställda rättegången också hotar rättssäkerheten. Tiden mellan brott och dom dras ut, bevislägen kan försvåras och det finns en stor risk att brottet preskriberas.
Man kan uppleva sig som felaktigt dömd på grund av att man inte kommit på sin rättegång. Då får man väl överklaga och se till att finnas på plats i nästa instans i stället.
Vittnenas och målsägandes situation har diskuterats länge, och de senare åren har tack och lov sett ett något tydligare brottsofferperspektiv i landets rättssalar. Det finns inget skäl att vittnen ska sitta i samma väntrum som åtalade eller att de olika parterna ska kunna ta mobilbilder av varandra inne i domstolen – ett problem som Caroline Szyber (KD) tar upp i en debattartikel på Newsmill i veckan som gick och som visar på den naivitet som fortfarande ofta präglar det svenska domstolsväsendet.
Vill man motverka att människor inte kommer till rättegångar är det klokt att ta väl hand om dem som faktiskt kommer.
Scenen som skildrades i inledningen utspelades nyligen i en rättegångssal i Stockholm. Det visade sig att den åtalade hade åkt till Sydostasien. Hoppas han kommer hem innan brottet är preskriberat.