Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Tro inte att Kina är förnuftets och frihetens fyr

Kinas President Xi Jinping
Kinas President Xi Jinping Foto: Michel Euler

DN 19/1 2016. När Donald Trump intar Vita huset och EU delas är det lätt att sätta sitt hopp till Kina. Men det råder inga tvivel: regimen i Peking blir bara råare. Och svensken Gui Minhai sitter fortfarande fängslad.

I en instabil värld sätter det internationella samfundet sin tillit till Kinas ledarskap och stabilitet. Det var ungefär de orden som Klaus Schwab, grundare och ordförande för Världsekonomiskt forum i Davos, valde när han tidigare i veckan skulle tacka sin hedersgäst och öppningstalare.

Kinas president Xi Jinping spelade felfritt rollen han hade tilldelats. Från talarstolen på den schweiziska alporten uppträdde han som vilken ansvarstagande världsledare som helst, värdig auditoriets förtroende och gillande. En bit därifrån hade den lokala polisen dessförinnan röjt undan en manifestation för befrielsen av Tibet.

Mittens rike har verkligen hamnat i centrum för andra länders blickar – och hopp. Den brittiska finansministern Philip Hammond slog nyligen fast att förbindelserna till Kina är viktigare än någonsin. Efter sex år av permafrost tinades de norsk-kinesiska relationerna upp strax före årsskiftet.

Motiven är flera. Ett heter Donald Trump. I takt med hans attacker mot sådant som frihandel, internationellt klimatsamarbete och traditionell amerikansk säkerhetsdoktrin har Peking dels framstått som en förnuftets röst. Dels blir landet rent krasst viktigare som allierad. En ytterligare kraft bakom Kinas stigande status är Europas inre bekymmer och splittring, inte minst med Brexit.

Det ska sägas att Kinas inflytande har vuxit länge, på egna ekonomiska meriter. Men det sker snabbare när USA blickar inåt och EU är förlamat.

Kommunistpartiet har också självt anmält intresse för jobbet som beskyddare av den internationella marknadsekonomin. President Xi Jinping drog särskilt ner applåder när han talade om detta ämne i Davos: "Att sträva efter protektionism är precis som att stänga in sig i ett mörkt rum. Vinden och regnet stängs ute, men det gör också ljuset och luften."

En klokt formulerad passning till Trump. Öppenhet är grundvillkoret för det mesta av mänskliga framsteg. Men när Kinas hävdar denna princip med nytt självförtroende syns hyckleriet ända från månen.

Greppet om ekonomin är en sak. Fråga en kinesisk entreprenör, eller en utländsk företagare, hur fritt Kinas system egentligen är. Marknaden är öppen bara i de avseenden som passar staten. Hur det är ställt med yttrandefrihet och mänskliga rättigheter vet vi en hel del om.

Den svenska medborgaren Gui Minhai sitter fortfarande instängd i ett mörkt rum på okänd ort, utan tillgång till advokat, utan rättegång och efter ett framtvingat erkännande i tv av ett gammalt trafikbrott.

Många är de människorättsadvokater som regimen stängt in i mörka rum under de senaste åren. Kina har blivit mer, inte alls mindre, repressivt sedan Xi blev president. Gardinen har dragits ner för såväl privata företag som fackliga aktivister och medier. Något ljus eller någon luft märks knappast i Peking.

Greppet om oliktänkande både inom och utanför partiet har hårdnat medan makten koncentrerats till presidentens händer. Färdriktningen går från auktoritärt system mot utpräglad diktatur. Numera heter det att Xi själv utgör ledarskapets ”kärna”. Det är en uttalad och medveten glidning från tidigare principer, som sa att makten utövades kollektivt av partitoppen. I år väntas presidenten befästa sin makt ytterligare.

I Hongkong har boklådorna bommat igen efter regimens skrämselkampanj och bortrövande av fyra bokhandlare. Att kidnappningarna skedde utanför kinesiskt territorium var, som folkrättsprofessorn Ove Bring och hans kollega Torbjörn Lodén konstaterade på SvD Debatt (18/1), i sig ett folkrättsbrott i den grövre klassen.

Den svenska medborgaren Gui Minhai sitter fortfarande instängd i ett mörkt rum på okänd ort, utan tillgång till advokat, utan rättegång och efter ett framtvingat erkännande i tv av ett gammalt trafikbrott. Behandlingen av honom är en lika uppenbar förbrytelse mot mänskliga rättigheter.

Med stort mod har hans dotter Angela Gui höjt rösten för att Sverige och andra länder ska agera mer kraftfullt i hans fall. Tyst diplomati sägs naturligtvis pågå, hittills utan resultat från svenskt håll. Före årsskiftet vittnade Angela Gui om trakasserier mot henne som det kinesiska styret kan förmodas ligga bakom.

Går det att sätta sin tillit till denna gangsterregim? Och hoppas att Kina ska stå på fredens och frihetens sida när USA och EU försvagas?

Det är sant att förbindelserna till Peking blir allt viktigare. Men det är bara i jämförelse med dunkla krafter som president Xi Jinping ser ut som en ljusstråle. Sverige och EU får inte låta sig tjusas av presidentens nya kläder, och inte glömma Gui Minhai.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.