Helgens strömavbrott i norra Stockholm visar hur sårbart vårt samhälle är för tekniska missöden – liksom för sabotage. Men någon absolut säkerhet går inte att uppnå.
Sällan blir det moderna samhällets sårbarhet så uppenbar som när elektriciteten slås ut. Den oangenäma erfarenheten drabbade på söndagskvällen över 100 000 hushåll i Täby, Sollentuna, Danderyd och Solna. Elnätet överhettades och kapsejsade av ett jordfel som lavinartat fick flera ställverk att börja brinna.
Strömavbrott är inget vi kan garantera oss hundraprocentigt emot. Men Elsäkerhetsverket ser allvarligt på det inträffade – inte minst omfattningen och förloppet där flera enheter slogs ut samtidigt.
Efter stormen ”Gudrun” för fyra år sedan, har reglerna skärpts och elbolagen investerat åtskilligt i förbättrad säkerhet. Ändå är läget inte tillfredsställande. Det anser även Energimarknadsinspektionen, som är tillsynsmyndighet för elnätet. I en nyligen publicerad rapport menar myndigheten att elavbrotten fortfarande är både för många och för långvariga – särskilt otillfredsställande är situationen på landsbygden.
Längre elavbrott, som kabelbranden i Akalla för några år sedan, kan snabbt få allvarliga följder när fjärrvärme, teletrafik och vattenpumpar slås ut. Helgens relativt korta avbrott resulterade exempelvis i att ett 20-tal tåg blev inställda – varav fem blev stående på spåret mellan Stockholm och Uppsala.
Några misstankar om att det skulle röra sig om sabotage finns inte. Men händelser av det här slaget visar att det med relativt små medel går att ställa till stora skador på samhällets grundläggande infrastruktur. Några allvarliga attentat har inte inträffat i Sverige. Men så sent som 2006 slogs elnätet i stora delar av centrala Malmö ut av sabotörer.
Hotbilden, även mot ett relativt idylliskt land som vårt, kan snabbt ändras. Det visar inte minst uppståndelsen kring de danska Muhammedkarikatyrerna – som över en natt förändrade det säkerhetspolitiska läget för vårt södra grannland.
Beredskapen mot nya och oväntade hot måste därför vara god. Men det finns begränsningar för hur mycket som kan planeras och övas i förväg. En kris är till sin natur oförutsägbar och att vid varje tidpunkt bevaka samtliga tänkbara mål är omöjligt. Därav vikten av förebyggande säkerhetsarbete – både på det fysiska och organisatoriska planet – samt en aktiv underrättelseverksamhet.
Mycket har också hänt de senaste åren. Elfteseptember-attentaten, tsunamin och stormen ”Gudrun” har hjälpt till att sätta säkerhets- och krisberedskapsfrågorna högt upp på dagordningen. Vi har fått Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, ett flertal utredningar har tröskat igenom frågorna och i regeringskansliet finns numera ett kansli för krishantering.
Frågan är om folk i allmänhet har samma beredskap. För samtidigt som vi tycks oroa oss mer än någonsin är det få som i dag besitter praktisk kunskap om hur man klarar sig utan hushållets alla apparater och moderna teknik.
Information finns att tillgå. På Energimyndighetens hemsida finns alltifrån instruktioner för hur du bygger en ”koja under bordet” för att hålla värmen till recept på mat som går att laga när strömmen gått. Det vill till att läsa på i förväg bara.