Förra året gjorde Lundin Petroleum sitt bästa rörelseresultat hittills. Den framgångsrika verksamheten i Norge har gjort Lundin till en stor och viktig nordisk aktör. På en sådan ställs det särskilda krav.
Därför är det djupt beklagligt att bolagets årsstämma i går röstade nej till kravet på en oberoende utredning kring de många obesvarade frågorna om verksamheten i Sudan och Etiopien.
Inför stämman hade flera svenska storägare – Folksam, Andra AP-fonden, Tredje AP-fonden, Swedbank med flera – efterfrågat en sådan granskning. Kravet riktades direkt till bolagets ordförande Ian Lundin i ett brev för en månad sedan, men styrelsen rekommenderade ägarna att rösta nej. Tyvärr vågade inte tillräckligt många trotsa den uppmaningen.
Mot kravet på en granskning har bland andra tidigare överåklagaren Sven-Erik Alhem argumenterat. Alhem, som anlitats av Lundin, anser att det vore ”direkt olämpligt” att bedriva en separat granskning vid sidan av den förundersökning som pågår vid internationella åklagarkammaren i Stockholm. Men Alhems resonemang håller inte.
Det verkar osannolikt att den förundersökning som pågår verkligen kommer att leda till åtal. Om enskilda personer i Lundins tidigare styrelse, bland dem Carl Bildt, ska åtalas för brott mot folkrätten måste åklagaren visa att det finns en direkt koppling till dödande och folkfördrivning.
Att det skedde allvarliga övergrepp mot civilbefolkningen i Sudan är ostridigt. Att Lundin, genom att ge sig in i ett omtvistat område, bidrog till att de blodiga striderna mellan regimen och gerillan trappades upp är också klart. Men för att åtala och gripa enskilda personer för brott mot folkrätten krävs tydliga och konkreta bevis, det vet alla som lyssnat på förhandlingarna i Haag. Och så måste det vara.
En oberoende granskning av Lundins verksamhet skulle inte vara en parallell rättslig undersökning. Den skulle kunna bli betydligt bredare och inte enbart ta upp eventuella lagbrott. Även om det inte blir något formellt åtal finns det en lång rad frågor som kräver svar.
Lundin borde redovisa vad som hände i Sudan under åren 1997-2003 och i detalj förklara vad avtalen med regimen innehöll. Företaget måste också ge tydliga besked om verksamheten i Ogaden i Etiopien. Prospekteringsrätterna har sålts till African Oil, men det bolaget ingår också i ägarfamiljens intressesfär och påverkar därför förtroendet för Lundin Petroleum.
Det ligger i företagets eget intresse att inleda en granskning. Bolagsledningen borde på eget initiativ ha satt i gång en oberoende granskning för länge sedan. Om det inte finns någon sanning i de allvarliga anklagelserna har företaget inget att frukta.
Självklart kan resultatet av en sådan studie anses vara partiskt. Det är oundvikligt, men inget skäl att låta bli.
Det är möjligt att anklagelserna mot Lundin inte handlar om rena lagöverträdelser, men de rör definitivt etik och moral. Ett företag som agerar i diktaturer måste kunna visa att affärerna inte bidrar till ökat förtryck.
Ledningen för Lundin agerar som om den fortfarande styrde ett familjeföretag. Men bolaget finns på börsen och måste bry sig om andras åsikter om det ska stanna där. Eftersom oljebranschen saknar verkligt tryck från konsumenter har ägarna ett särskilt ansvar att styra företaget åt rätt håll.
De svenska storägare som krävde en oberoende granskning, men som röstades ner på gårdagens stämma, bör därför överväga om de ska ha kvar sina aktieinnehav i Lundin Petroleum.