Turerna kring Vattenfall har fått politiker både i Berlin och i Stockholm att reagera. Den helstatliga svenska energijätten har tidigare haft problem med personalens säkerhetsrutiner vid reaktorn i Ringhals. Den fjärde juli stängdes kärnkraftsanläggningen i tyska Krümmel av efter ett transformatorfel.
Någon reell risk för en allvarligare olycka förelåg inte, bland annat eftersom felet inträffat utanför den kärntekniska anläggningen.
Men stora delar av Hamburg mörklades och reaktorn, som stått stilla i två år efter en tidigare incident, var tvungen att tas ur drift. Tajmningen på driftstörningen var osedvanligt dålig.
I den tyska valkampanjen är energiförsörjning en het fråga. Vattenfalls brister ger bränsle åt de kärnkraftskritiska röd-gröna partierna i Tyskland och skadar Sverigebilden.
Därför är det inte konstigt att både förbundskansler Angela Merkel och de ansvariga svenska ministrarna rutit till mot Vattenfalls ledning. I förrgår gjorde både vd och ordförande två rejäla pudlar och lovade bättring.
Hälften av Vattenfalls omsättning på 164 miljarder kronor genereras i Tyskland. Den riktiga kassakon är brunkol, som står för 90 procent av bolagets elkraftsproduktion i landet.
Den tyska miljövänsterns förtroende för kolgiganten var lågt redan före reaktorstrulet. Bland allmänheten finns också en utbredd misstro mot kärnkraft.
År 2000 beslutade den dåvarande rödgröna regeringen att stänga landets alla kärnkraftverk, som står för en fjärdedel av landets energimix, till 2021.
Kärnkraftsfrågan splittrar den tyska samlingsregeringen bestående av kristdemokrater och socialdemokrater.
Merkels kristdemokrater har än så länge ett stort försprång inför valet i september. Om hon lyckas bilda majoritet med det högerliberala partiet FDP har hon lovat att förlänga reaktorernas livstid.
Det är en helt nödvändig åtgärd. Tysklands röd-gröna har satt landet i en energipolitisk rävsax. Både Vattenfalls massiva (och lönsamma) brunkolsbrytning och den planerade gasledningen North Stream i Östersjön måste ses i ljuset av bristen på bra alternativ.
Att försörja Europas ledande industrination med förnyelsebar energi är under en överskådlig framtid en utopi. Om tyskarna inte vill göra sig beroende av rysk gas alternativt bryta ännu mer kol kan de inte samtidigt avveckla kärnkraften. I stället borde den byggas ut.
Ska Europa minska koldioxidberoendet och klara den allt hårdare internationella konkurrensen måste elförsörjningen tryggas.
En röd-grön seger i Tyskland skulle göra landet ensamt i EU om att avveckla kärnkraft. I tidigare skeptiska länder, såsom Italien, Sverige och Storbritannien, går utvecklingen åt motsatt håll.
På sikt måste också Vattenfall, under ordnade former, styckas upp och privatiseras. De gigantiska vinsterna (förra året gjorde bolaget ett rörelseresultat på 30 miljarder kronor) tyder på en alltför stor marknadsmakt. Det är också svårt att veta var i ”välfärdens kärna” som brunkolsbrytning och drift av utländska kärnkraftverk hör hemma. Kolutvinningen skadar den svenska regeringens trovärdighet i klimatfrågan.
Vattenfalls välfyllda skattkista gör att de har råd med ytterligare misstag. Tyskland har det inte.
DN