Annie Lööf klarade det första testet. Hon kommer att väljas till Centerns nya ledare. Då börjar det verkliga jobbet – att förklara varför Centern behövs.
Det var egentligen ingen tävling. Annie Lööf gick ut med ett så stort försprång att det var omöjligt för Anna-Karin Hatt och Anders W Jonsson att hinna i fatt. För Hatt var det ett handikapp att ha varit en av Maud Olofsson absolut närmaste medarbetare. Partiet sökte efter något nytt och inte en person som representerade det gamla. Anders W Jonsson var för färsk och oprofilerad i rikspolitiken för att på så kort tid bli Centerns man. Stödet för Lööf i partiets kommunkretsar och distrikt var därför överväldigande när valberedningen summerade deras ställningstaganden.
Precis som Annie Lööf bevisat i sitt hemlän Jönköping har hon en förmåga att nå ut till människor. Det är något som Lööf nu måste överföra till större sammanhang, när hon ska bli en anledning för väljarna att byta ut sin röstsedel mot en med fyrklöver.
Annie Lööfs plattform för att göra Centern ”tydligare” och ”bredare” kommer att vara större än att vara ledare för ett litet krisdrabbat parti. När Lööf den 23 september på Centerns partistämma i Åre väljs till partiordförande, kommer hon också att ta en given plats i regeringen.
Annie Lööfs första uppdrag blir att få ihop hela Centerns ministerpussel, som består av minst en bit för mycket. Hon själv måste in, och den föreslagne förste vice ordföranden Anders W Jonsson aspirerar möjligen också på en plats. En eller flera av Centerns fyra statsråd kommer alltså att tvingas lämna sin post.
Maud Olofsson har sagt att hon vill sitta kvar som näringsminister, men samtidigt är företagsfrågor något som ligger Annie Lööf varmt om hjärtat. Ett annat alternativ är att hon tar över Andreas Carlgren plats om miljöminister. Carlgren har knappast gjort någon succé som statsråd och tappat initiativet i miljöfrågorna till MP. IT- och regionminister Anna-Karin Hatt kommer att sitta kvar i partitoppen som andre vice ordförande och blir därmed svår att peta bort från statsrådsposten. På den sista taburetten, landsbygdsministerns, sitter Eskil Erlandsson.
Därefter väntar slaget om väljarna. Den marknadsliberalt orienterade Annie Lööf har sedan hon blivit aktuell som partiordförande betonat det sociala ansvaret. Det är säkert en nödvändig verklighetsanpassning för den som vill locka fler väljare. Men för Centern som helhet handlar den kampen om något så fundamentalt som att finna ett existensberättigande.
Annie Lööf har rätt i att Centern måste bli tydligare. Men frågan är hur det går ihop med ambitionen att till varje pris bli bredare. Lööf är bra på att beskriva Centern som ett varmt parti som tror på de enskilda människornas initiativkraft. Svårare har hon att ta det vidare till konkret politik, nu när hon övergett kraven på platt skatt och avskaffande av turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd. Sänkt restaurangmoms är knappast en profilfråga att leva länge på.
Den nya partiledaren säger att hon ska lyssna till vad rörelsen vill och att Centerns politik ska formas på partistämman. Det är ett svar som möjligen duger i en inledningsfas. Men ska Annie Lööf lyckas måste hon själv lyfta de sakfrågor som är viktigast för att nå visionen om det entreprenörsvänliga, varma och gröna Sverige. Det är trots allt därför hon blir vald.