Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Upprättelse – och tid för självrannsakan

Familjen Lundman i Linköping. Mamma Eva och pappa Janek fanns liksom sonen Charlie i polisens olagliga register.
Familjen Lundman i Linköping. Mamma Eva och pappa Janek fanns liksom sonen Charlie i polisens olagliga register. Foto: Roger Turesson

Alla vars namn finns med i Skånepolisens så kallade Kringresanderegister har rätt till skade­stånd. Det slog Justitiekanslern på onsdagen fast i ett principbeslut. Man kan diskutera om beloppet 5 000 kronor står i proportion till kränkningen. För romer som känt en ond historia åter komma över dem kan det ta tid att återvinna tryggheten.

Skadeståndsnivåerna är dock generellt låga i Sverige. Det viktiga, för både de registrerade och det svenska samhället, ligger i det entydiga beskedet: Detta var oförsvarligt! Så här får det inte gå till i Sverige!

JK använder förstås mer formella ord. Ändå är innebörden kristallklar.

I mycket bygger JK sin analys på den utredning som tidigare gjorts av Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden (SIN). Av den framgick att Kring­resanderegistret hade tre allvarliga och systematiska brister:

1. Ändamålet med personuppgifts­behandlingen var för oprecist.

2. Tillgången till personuppgifterna var inte begränsad till varje tjänstemans behov.

3. Ingen loggning hade förekommit när personuppgifter behandlades.

SIN bedömde att felaktigheter av detta slag kunde medföra skadestånds­ansvar för staten.

Den allvarligaste bristen var enligt nämnden att ändamålet med person­uppgiftsbehandlingen hade varit diffust – på en gång brett och otydligt. Någonstans där uppgiftsinsamlandet började kan det ha funnits ett legitimt polisiärt intresse av att undersöka misstänkta personers kopplingar till varandra. Men successivt hade det sedan svällt och fått karaktär av ett bra-att-ha-register.

Kanske fanns inga diskriminerade avsikter. Kanske rörde det sig mindre om ond vilja än om att en spanares ekorrinstinkter fått fritt spelrum. Kring sådant spekulerar dock inte JK. Beslutet innebär ett torrt konstaterande av att det blev fel: ”Polisens möjlighet att behandla personuppgifter i sin brottsbekämpande verksamhet är viktig och nödvändig men innebär samtidigt ett stort ansvar. Det är oacceptabelt att en polismyndighet upprättar ett register och behandlar personuppgifter utan att fullt ut uppfylla de krav som lagen föreskriver.”

Justitiekanslerns beslut om skadestånd innebär att de personer som funnits med i registret får upprättelse. Samtidigt har polismyndigheterna fått klara förhållningsorder: De måste nu gå igenom sina register och se till att något liknande slappt samlande av uppgifter på hög inte försiggår i andra skrymslen.

Men någon slutpunkt sätts inte. För samtidigt som man kan säga att Kringresanderegistret var mindre rasistiskt än äldre tiders helt officiella kartläggning och särbehandling av romer var det ändå långt ifrån harmlöst. Just genom att det växte fram stegvis fick det en smygande karaktär. Ingen prövade det i dess helhet. Därmed kom heller aldrig frågorna om ansvar, sekretess och integritetsskydd att ordentligt prövas.

På så sätt är Kringresanderegistret ett barn av vår tid. Rasbiologi, steriliseringar och öppen statlig diskrimineringspolitik ligger flera decennier bakom oss. Men när ingen stannar upp och tänker eller öppet måste stå för vad de gör kan vi glida in en skuggvärld som är obehagligt lik det förgångna. Just sådant som vi i dagens Sverige fördömer och säger oss vara helt främmande inför återuppstår som en vålnad.

Att se det spöket och erkänna att vi inte är immuna mot fördomar och dehumaniserande handlingar är nödvändigt.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.