Flyget i Europa är lamslaget sedan förra veckan. Det blottar allvarliga svagheter i EU. Unionen har varken en tillräckligt väl fungerande politik eller organisation för luftfart.
I söndags kväll reagerade till slut EU:s spanska ordförande. Efter tre dygns stopp i lufttrafiken kallades transportministrarna till ett extra möte. De som inte lyckades ta sig till Spanien deltog via länk, men uttalandet efter mötet i måndags var kort och innehållslöst.
EU har varken en tillräckligt väl fungerande politik eller organisation för luftfart. Varje medlemsland beslutar på egen hand om och när flygplatser ska stänga. Grannländerna, liksom Eurocontrol, måste informeras. I praktiken fattar inget land beslut på egen hand, men transportministrarna kan inte göra mycket mer än att uppmana alla att samarbeta.
Sedan snart en vecka är flyget i Europa helt lamslaget. Det innebär en allvarlig kris, men var finns den politiska ledningen i EU? Alla skjuter som vanligt över ansvaret på någon annan. Eurocontrol är ingen EU-myndighet, utan en mellanstatlig civil-militär organisation. Den skapades på 1950-talet för att samordna flygledningen mellan Europas olika länder och har i dag 38 medlemstater. Sverige blev medlem 1995.
Eurocontrol har utan tvivel gjort mycket nytta, men EU måste göra mer. Det europeiska luftrummet är fortfarande alltför splittrat, rent organisatoriskt. Trots att EU sedan några år tillbaka har försökt förbättra samordningen mellan flygledningscentralerna och minska på antalet flygzoner är det en lång bit kvar. Medlemsländerna bevakar sitt självbestämmade över luftrummet, vilket är mycket egendomligt. Det borde vara uppenbart att det behövs mer gemensam styrning.
Det sägs att det ska bli bättre. Enligt en EU-plan ska det upprättas ett ”gemensamt europeiskt luftrum” 2013. Men inte ens då kommer nationsgränserna att vara borta. Luftrummet ovanför EU ska delas in i nio block där besluten ska fattas och sedan samordnas med andra. Medlemsländerna får också i framtiden besluta om flygstopp och förbud för överfart inom vissa områden på egen hand.
”Det här är kan vara en nyttig kris”, förklarade Matthias Ruete, generaldirektör vid EU-kommissionen, i en intervju i tisdagens Le Monde. Liksom så ofta visar en kris att samarbetet inte fungerar tillräckligt väl. Transportministrarna borde få ett tydligare och mer samlat ansvar för frågor som rör luftfart. EU:s egen byrå för luftsäkerhet (EASA) i Köln behöver ett starkare mandat och medlemsländernas självbestämmande i dessa frågor begränsas.
Det finns fler goda skäl för ett bättre, säkert och mer gränslöst samarbete. I dag leder det uppstyckade luftrummet till onödigt långa flygresor och större utsläpp än nödvändigt. Både människor och miljö skulle vinna på att planen får välja kortare rutter.
Eyjafjallajökuls utbrott kan förhoppningsvis leda till ytterligare en förbättring i EU. När Europaparlamentet i måndags skulle inleda sin veckolånga session i Strasbourg lyckades enbart 200 av de 736 ledamöterna ta sig dit. Parlamentets talman förklarade därför att det enbart blir debatter och förhandlingar den här veckan. Besluten ska fattas när parlamentet har åkt tillbaka till Bryssel. Sällan har pendlandet framstått som så meningslöst. Det bör upphöra så snart som möjligt.
Kanske kan det isländska askmolnet lära EU att det behövs en mer gemensam politik för luftfart, samt att det måste bli slut på de onödiga resorna mellan Bryssel och Strasbourg. Inga politiker kan tygla naturkrafterna. Men de har ansvar för att beslutsfattande och organisationer fungerar väl, också under en kris som naturen har skapat.