Ledare

Utan hänsyn till barnen

Foto: Magnus Bard

Det är knappast rätten att få bo med sin vuxne make som man först kommer att tänka på när det talas om ”barnets bästa”. Ändå är det i praktiken så det tolkas av myndigheter runt om i Sverige när barn nu söker asyl.

I fem av de sex ankomstkommuner som tagit emot flest ensamkommande – till vilka även gifta barn räknas – placeras barn tillsammans med sin make, visar Ekots genomgång. Detta trots att barnäktenskap är olagligt och att äktenskapet därför inte är giltigt.

Att myndigheter låter barn bo med sina män är alltså regel, inte undantag.

Granskningen visar att det i dessa sex kommuner rör sig om 70 kända fall, där de flesta är flickor mellan 15 och 17 år – men i vissa fall så unga som 13. Några enstaka har varit pojkar.

De omyndiga personernas förutsättningar skiljer sig åt, även juridiskt. Är flickan 13 år råder det inga tvivel om att det inte är aktuellt att låta henne bo med sin man. Men om hon är över 15?

Gränsdragningarna är inte självklara. När en jämnårig svenskfödd flicka bor med en äldre pojkvän är det inte ett problem – så länge föräldrarna inte ser det som ett sådant.

I de asylsökande flickornas fall är staten vikarierande förälder, och det är uppenbart att man har misslyckats i den rollen. Lösningar som aldrig skulle vara acceptabla för svenskfödda barn har gjorts till norm.

Sigtuna är en av kommunerna som inte skiljer alla makar åt. Roshna Mahmoudi, som är mottagningshandläggare på enheten för ensamkommande barn i kommunen, framhåller i Ekot att frågan är komplex. ”Vissa av de här barnen har flytt på grund av förbjuden kärlek.” Andra har reagerat på en separation genom att sluta äta eller hota med självmord, berättar hon.

Och om det är så att en 17-årig flicka kämpar hårt för att få återförenas med sin make behöver gemensamt boende inte vara uteslutet.

Men detta kan inte vara huvudregeln. Det är barn, i beroendeställning till en äldre – ofta vuxen – person, som befinner sig i ett nytt land med andra lagar. Myndigheternas ansvar är att också agera utifrån det.

 

Ord om att barnäktenskap inte accepteras får betydelse först när dessa inte tillåts styra myndigheternas behandling av barnen.

 

Det går inte att å ena sidan slå fast att man inte accepterar barnäktenskap och å andra sidan ordna så att bortgifta barn ska bo med vuxna män.

Att nöja sig med att fråga barnet vad det vill i denna mycket utsatta position är en lat undanflykt av myndigheterna. Ord om att barnäktenskap inte accepteras får betydelse först när dessa inte tillåts styra myndigheternas behandling av barnen. Först då kan också barnet lita på att talet om hennes rättigheter har bäring i det nya landet.

Och först då kan arbetet mot barnäktenskap i landet i övrigt bedrivas med trovärdighet.

En boendelösning för ett ensamt barn är betydligt dyrare än för andra asylsökande. Förhoppningsvis har inte det varit en parameter i besluten.

Men vad finns det annars för skäl? Ängslighet?

I fallet med Sigtuna är det tydligt att ambitionen är att behandla barnen på ett bra sätt. Ändå tycks dessa barn inte betraktas som andra. Myndigheterna tar stor hänsyn till att makarna kommer från en annan kultur, och obefintlig hänsyn till det enskilda barnets rättigheter.

För nog är det otänkbart att svenska barn skulle placeras med män som de – med tvång – har ingått äktenskap med?

Liberalerna efterlyste på måndagen en haverikommission för att utreda socialtjänsternas agerande.

Partiet vill också ta bort undantagen i lagstiftningen som gör att barnäktenskap kan tillåtas om de är ingångna utomlands och om det finns synnerliga skäl.

Det är två bra förslag. Men förändringen kan inte åka in i utredningsmaskineriet och bearbetas i åratal, den måste komma på plats omgående. Ju längre tid det går, desto svårare blir det att skilja makarna åt.

I Göteborg har man efter ett uppmärksammat fall av barnäktenskap valt en egen väg – där separeras minderåriga makar. Barnet tas emot som andra ensamkommande barn. Vuxna möts av samhället som vuxna.

Therese Sammels, som är ansvarig för mottagandet av ensamkommande barn i Göteborg, förklarar i Ekot att det fungerar bra: ”Det är inga större problem när vi förklarar varför vi gör på det här sättet och att det är svensk lagstiftning som gäller.”

Svårare än så borde det inte vara. Lagen gäller – även asylsökande barn.

Läs mer. Ledare