I skuggan av klimatöverenskommelsen vid G8-mötet i Italien enades de ekonomiska stormakterna om ett annat, minst lika viktigt, beslut: senast nästa år ska förhandlingarna inom den så kallade Doharundan vara avslutade.
Doharundan har fått namn efter den stad där samtalen började 2001 och dess syfte är att bygga ut världshandelsorganisationen WTO:s frihandelsavtal.
Världens tullmurar ska succesivt minska, liksom subventionerna till framför allt jordbruket. Även handeln med tjänster ska förenklas, är tanken.
Förhandlingarna skulle avslutats redan 2005 men sorgligt nog har samtalen kraschat gång efter annan. De rika länderna, i första hand EU och USA, har beskyllt tillväxtländerna för att inte öppna upp sina marknader genom sänkta tullar.
De i sin tur menar, med rätta, att den rika världen inte gjort tillräckligt för att göra sig av med protektionistiskt jordbruksstöd.
Därför är det glädjande att G8 och tio ”gästländer” (inklusive Kina, Indien och Brasilien) som bjudits in till mötesorten L’Aquila enats om att snarast återuppta förhandlingarna.
Beslutet ska ses i ljuset av valen i nyckelländerna USA och Indien vars nyvalda regeringar verkar vara villiga till omstart. Det banar också väg för mer konkreta resultat på G20:s septembermöte i USA.
De flesta internationella toppmöten brukar avslutas med löften om förbättrade handelsrelationer. Risken finns dock att förhandlingarna återigen strandar.
Det vore i så fall en katastrof. Inte minst för de fattigaste u-länderna som har relativt sett mest att tjäna på att få igång sin export.
Nu lovade visserligen G8-gruppen att öka sitt utevcklingsbistånd till framförallt Afrika. Det är lovvärt i sig. Men det viktigaste för världens fattigaste är inte allmosor utan att i avsaknad av hinder få sälja sina varor på världsmarknaden.
Efter G20-mötet i november förra året prisade deltagarna handelns förtjänster. Trots det har 17 medlemsländer infört protektionistiska åtgärder sedan dess, enligt en rapport från Värlsbanken.
De rika länderna använder sig främst av inhemska subventioner. Stöden till bilindustrin och jordbruket har ökat markant. Utvecklingsländerna å sin sida använder sig av ett batteri av handelsförstörande ingrepp såsom höjda tullar och importförbud.
WTO räknar med att världshandeln krymper med nio procent under 2009, det största fallet sedan andra världskriget. Enligt Världsbanken beror dock minskningen på fallande efterfrågan och inte protektionism. Klart är ändå att det världen behöver nu är mer handel, inte mindre.
Anledningarna att oroa sig över fler misslyckade förhandlingar är många. De två internationellt ansedda ekonomerna Barry Eichengreen och Kevin O’Rourke visar i ny statistik att läget för världsekonomin är värre än under krisen på 1930-talet. Världens totala produktion, handel och börsvärde faller snabbare nu än då.
Lärdomarna från den krisen säger bland annat att all form av protektionism förvärrar lågkonjunkturen. Sverige har i sin roll som EU:s ledare en unik möjlighet att påverka världen i frihandelsvänlig riktning. Det är en chans som vi måste ta.