Vellinges moderata kommunalråd vill inte ha några asylsökande på sina gator. Men han har missförstått sitt mandat. Vellinge är en kommun i Sverige – inte ett eget rike i världen.
Det finns flera spår i den strid som i dagarna stått i Vellinge om ett transitboende för ensamkommande flyktingbarn. Kommunalrådet, moderaten Lars-Ingvar Ljungman, har hänvisat till än det ena, än det andra för att stoppa inflyttningen. Ena dagen har det handlat om respekten för det kommunala självstyret, andra dagen om att lokalen varit olämplig. Bland invändningarna har också hörts att det gått för fort.
Argumenten låter sig lätt smulas sönder. Vellinge har haft decennier på sig att vänja sig vid att ta emot flyktingar men har inte gjort det i alla fall. Nu kommer flyktingarna i stället som gäster på ett vandrarhem. Det är Malmö som bokat, organiserat och betalat för verksamheten. Ett kommunalråd kan inte bestämma över vilka gäster som ska bo på ett vandrarhem eller hotell på orten. Det är naturligtvis upp till den ansvariga för vandrarhemmet att avgöra om man upplåter rummen åt ett fotbollslag, en samling bröllopsgäster eller asylsökande barn.
Att Lars-Ingvar Ljungman tror sig ha makt över detta är illa i sig. Vellinge är inget rike som står över Sveriges lagar och principen om människors fria rörlighet. Lars-Ingvar Ljungman beter sig mer som en ledare för en bananrepublik när han försöker resa murar mot grannkommuner och lägga sig i vilka personer som sover i vilka sängar och var människor äter mat.
Kommunens raskt påkallade hälso- och miljöinspektion av lokalerna visar vad det handlar om för Vellingemoderaterna. Syftet har varit att hitta några formella skäl – brandskydd, mögel eller vad som helst – för att gripa in i det som är ett avtal mellan vandrarhemmet och Malmö kommun. Och för att förhindra att det i kommunen finns några med mörkare hårfärg än den gängse. För det är förstås vad allt kokar ned till.
Transitboendet utmanar alltså på inget vis det kommunala självstyret. Det gör däremot det nya system – som nu diskuteras i regeringen – och som skulle göra alla kommuner skyldiga att delta i mottagandet. Det kommunala självstyret är i grunden något gott. Men det är också asylrätten och de internationella överenskommelser som Sverige ingått. Här kolliderar två intressen med varandra. Och finns det ingen annan lösning så väger asylrätten tyngre än enskilda kommunalråds rätt att hålla sig med en annan flyktingpolitik än Sverige i övrigt.
Men det finns ingen anledning att tvinga fram något som kan lösas på frivillig väg. Staten kan med sina ersättningssystem göra det attraktivt för kommuner att ta emot asylsökande. För avfolkningskommuner kommer sockrade statliga erbjudanden sannolikt även fortsättningsvis att vara mer lockande än vad de är för välbärgade och asylfientliga kommuner. Men det måste ändå vara viktigare att det finns någonstans att bo än att tvinga på ovilliga kommuner en verksamhet de inte vill ha. Att något är osolidariskt är inte lika med olagligt.
Vellingemoderaterna har problem med riksmoderaterna. Men det är nog ingenting mot det problem riksmoderaterna har med Vellinge. Partisekreterare Per Schlingmann säger till TT att han ännu inte talat med Ljungman men att han kommer att göra det. Frågan är vad han kan säga som kan förändra saken. Möjligen kan Schlingmann förmå Ljungman att prata mindre, kanske till och med att ta tillbaka något av vad han sagt. Men det hjälps inte.
Ljungmans utspel har varit så många och formuleringarna så avslöjandet att det inte råder något tvivel om vad han tycker. Han kan pudla sig bäst han vill. Fientlig till främlingar är han i alla fall.
DN 15/11 2009