Serbiens president Tadic besöker Stockholm för att ansöka om EU-medlemskap. Om Serbien blir en fungerande demokrati och rättsstat bör landet välkomnas som medlem.
För inte särskilt länge sedan var relationen mellan EU och Belgrad nära fryspunkten. När Kosovo utropade sin självständighet i februari 2008 erkände en lång rad europeiska länder det nya landet. Nationalisterna i Serbien manade till motstånd och ville kapa banden med EU. Men förnuftet segrade och president Boris Tadic har lett Serbien in på vägen mot ett medlemskap.
För tio år sedan hette presidenten Milosevic och fram till för tre år sedan hade Serbien en grundlag som tillkom under landets tid som enpartistat.
Sedan dess har viljan att ingå i den europeiska gemenskapen lett till stora förändringar. EU-anpassningens krav på en öppen och fri marknad, demokrati och rättsstat fortsätter att förändra Serbien till det bättre.
Men det är en bra bit kvar till medlemskap. Utrikesdepartementets senaste rapport om mänskliga rättigheter i Serbien innehåller en lång lista på fortsatta problem. Korruption och ineffektivitet i domstolarnas arbete är ett stort bekymmer. Yttrandefriheten är fortfarande begränsad – och romer, ungrare och andra minoriteter utsätts för diskriminering. Innan Serbien är en utvecklad rättsstat kan landet inte bli EU-medlem.
Dessutom är Ratko Mladic och Goran Hadzic fortfarande på fri fot. Båda har åtalats vid FN:s tribunal för krigsförbrytelser i det forna Jugoslavien. Länge motsatte sig därför Nederländerna en serbisk EU-ansökan.
Vetot släpptes efter en rapport från Serge Brammertz, chefsåklagare vid Haagtribunalen, i början av december. Brammertz anser att samarbetet med Belgrad har förbättrats påtagligt. Åklagaren får tillgång till de dokument och det arkivmaterial som behövs för fortsatta efterforskningar och förundersökningar.
Ändå lär det ta tid innan medlemskapsförhandlingar inleds. Först måste marknadsekonomin och demokratin förankras i Serbien. Innan förhandlingarna påbörjas borde dessutom Mladic och Hadizic sitta bakom lås och bom i Haag.
Men Serbiens EU-ansökan kan bli en positiv kraft för hela regionen. Albanien och Montenegro har redan ansökt om medlemskap. När bosnienserberna inser hur isolerade de är kanske också Bosnien på allvar kan välja EU-vägen. Kroatien närmar sig redan ett fullvärdigt EU-medlemskap men har fått förnyad kritik i åklagare Brammertz rapport.
EU:s förhoppning är att alla länder på västra Balkan på sikt ska bli unionsmedlemmar. Den som känner tvivel över färdriktningen bör begrunda att det inte finns några bättre alternativ.
Det räcker med att titta på en karta.
Länderna på Balkan är europeiska och hör naturligt till gemenskapen. Om de inte släpps in i EU riskerar deras känsla av isolering att tillta, vilket vore farligt.
Resten av Europa har mycket att vinna på att processen drivs på. Det blir till exempel lättare att komma åt knarklangarna när västra Balkan kan delta i EU:s gemensamma kamp mot brott.
Samtidigt innebär nästa utvidgning ett nytt och svårare åtagande. Fler fattiga medlemsländer kommer att sätta gemenskapen och solidariteten inom unionen på prov.
En del av länderna är dessutom svaga stater. Innan EU kan ta in dem som medlemmar måste de byggas upp. Det är något av en paradox: EU behöver starka medlemsstater som frivilligt går med på att begränsa sin suveräna beslutanderätt.
Tuffa krav måste ställas på Serbien och alla eventuellt blivande medlemmar. Men dagens besök av president Tadic är välkommet och visar unionens fortsatt starka och positiva dragningskraft.