Ledare

Välkomna hem

Nyheterna från Etiopien är mycket glädjande: Efter 14 månader i fångenskap släpps de två svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye.

Svenskarna var i landet på ett journalistiskt uppdrag och borde aldrig ha fängslats. Att de nu beviljas amnesti är en seger för det fria ordet.

Måndagen präglades av motstridiga besked från Addis Abeba och det kan vara klokt att vänta med det riktiga jublet tills Schibbye och Persson landat på svensk jord. Mot den bakgrunden var det rätt av utrikesminister Carl Bildt att ligga lågt med kommentarer kring Persson och Schibbye. ”Innan det finns något att säga kommer jag inte att säga något”, löd hans korta uttalande under gårdagen. Bildts besök vid den etiopiske premiärministern Meles Zenawis begravning nyligen var en indikation på att UD inte släppt uppmärksamheten på de två journalisterna.

Glädjen över frisläppandet får inte innebära minskad vaksamhet mot de ständigt pågående övergreppen mot journalister, i Etiopien och över hela världen.

Etiopien är fortfarande ett land av djup rättsröta. Så sent som i mitten av augusti greps, skriver Amnesty, chefredaktören för en av landets sista oberoende tidningar.

Temesgen Desalegn på tidningen Feteh riskerar åtal för att ha skrivit artiklar som kritiserar regeringen och uppmanar unga etiopier att protestera. Han fick inte släppas mot borgen utan fördes till Kalitifängelset, just där Persson och Schibbye hållits inspärrade.

I juni dömdes flera etiopiska regeringsmotståndare efter falska anklagelser om förräderi och terrorism. Amnesty International beskrev det som ”en mörk dag för yttrandefriheten.”

Efter premiärminister Zenawis död har inget förändrats i Etiopien, konstaterar Amnesty. ”Förtrycket mot oppositionella kommer att fortsätta.”

Ändå platsar Etiopien inte ens på listan över världens tio mest censurerade länder, sammanställd av den amerikanska organisationen Committee to protect journalists. Den skamliga rankningen toppas av Dawit Isaaks plågoandar i Eritrea, följda av Nordkorea, Syrien och Iran.

Även Kuba, Vitryssland och Saudiarabien finns på listan, som präglas av fängslanden, våld, drakoniska presslagar, dominans av statsmedier och blockering av internet.

Strax under de tio värsta länderna finns just Etiopien tillsammans med bland andra Kina, Sudan och Vietnam.

Organisationen Reportrar utan gränser, som engagerat sig kraftfullt för Johan Persson och Martin Schibbye, presenterar också statistik över pressfriheten världen över. På hemsidan finns ”Pressfrihetsbarometern”, som hittills för 2012 rapporterar 38 dödade journalister och 152 fängslade. 28 nätaktivister och medborgarjournalister har dödats, 128 fängslats.

Samtliga har dödats eller fängslats just på grund av deras roll som journalister och aktivister. När deras röster tystas stängs också omvärldens vägar till insyn i diktaturernas och de kriminellas terrormetoder.

I knarkkrigets Mexiko har fem journalister dödats bara i år. Den egyptiske redaktören Islam Afifi står åtalad för att han felaktigt utgick från att landets arabiska vår, och Muslimska brödraskapets valseger, innebar att diktaturens lagar nu är obsoleta. I Syrien dödas reportrar som bevakar al-Assadregimens slakt på civila. Den radikala vänsterns kelgris Hugo Chávez i Venezuela gör allt för att krossa landets fria medier med lagar, fängslanden och hot.

Den dag då Johan Persson och Martin Schibbye är tillbaka i Sverige är en dag av glädje. Inte minst för den globala pressfriheten. Deras uppdrag i Etiopien var viktigt, och ingen ska behöva straffas för att de utför ett journalistiskt arbete. Nu måste kampen fortsätta för Dawit Isaak och alla andra av Perssons och Schibbyes ännu inspärrade och förföljda kolleger.