Bistra tider väntar stockholmarna. Höjda kommunalskatter och ökade kostnader för vardagsresorna, därtill kommer följderna av den fortsatt svåra situationen för IT-sektorn och Ericsson, framtidsstadsdelen Kistas tidigare motor.
En betydande del är ett resultat av det val som gav nya majoriteter både i Stadshuset och Landstingshuset. Att en vänsterseger skulle betyda höjda skatter, det visste väljarna. På den punkten var socialdemokraterna i Stockholm tydliga. Lika tydliga var de om att några biltullar - eller som det nu heter trängselavgifter - inte skulle komma på fråga under mandatperioden. Annika Billström, den ledande s-kandidaten till Stadshuset, kan höras uttala sig mycket klart i denna fråga i radioarkivets band, hon gav samma besked i intervjuer med skrivande journalister och i partiets programmaterial. Och visserligen har ingen dold kamera fångat en socialdemokratisk valarbetare som givit klart besked på frågan om biltullar, men ingen har heller rapporterat annat än ett s-motstånd under valrörelsen.
Men nu ska det alltså bli trängselavgifter - detta var den avgörande byggstenen i miljöpartiets uppgörelse med den socialdemokratiska regeringen. Till Rosenbad var också den stockholmska s-ledaren Annika Billström inkallad. Och inför det övergripande partiintresset hade hon ingen svårighet att frigöra sig från beskeden i den lokala valkampanjen. Ett uppseendeväckande snabbt fotbyte också för att vara en s-ledare som vunnit ett val. Men också en pinsam demonstration av vilken ringa vikt partiet i regering fäster vid partiet i Stockholm, Annika Billström är förvisso en politisk lätttviktare och hennes och partiets valframgång i Stockholmsvalet ska gottskrivas Göran Persson och partiets allmänna medvind.
Nu får hon alltså finna sig i att beskrivas som opålitlig och svikare. Bitterheten hos hennes motståndare är begriplig mot bakgrunden av den knappa valsegern och av att väljarna är starkt engagerade i trafikfrågorna.
Alla stockholmare lider av den blockpolitiska förlamningen och oförmågan att lösa Stockholms trafikproblem. Köer och en stundom mycket illa fungerande kollektivtrafik tar minuter och timmar från dem som bor, arbetar eller besöker Stockholm. Att de flesta storstäder har liknande problem och att stockholmaren alltså kan känna sig storstadsmässig är en mycket klen tröst.
Det finns ingen enkel formel för att lösa knutarna i Stockholmstrafiken. Varken utbyggda kringfartsleder eller förbättrad kollektivtrafik eller ett system för att bättre utnyttja det trånga gaturummet i innerstaden kan ensamt göra det - de behövs allesammans. Därför är den moderata hållningen - absolut nej till bilavgifter - lika omöjlig som de grönas försök att driva bort biltrafiken. Trängselavgifterna som en del i en sådan grön antipolitik blir fel, de måste som Dagens Nyheter tidigare framhållit i stället ses som ett sätt att hushålla med knappa resurser, det vill säga gatuutrymmet. Och de måste förenas med ett fortsatt utbyggt och förbättrat vägnät i Storstockholm. Och givetvis en upprustad kollektivtrafik.
När Annika Billström nu med rätta anklagas för löftessvek beror det till stor del på att de politiska partierna skyggat för att se dessa sammanhang i Stockholms trafikproblem. I stället för att möta väljarna också med en helhet inklusive föga populära besked har de utfärdat fribrev för delar. Vad gäller socialdemokraterna i Stadshuset höll det fribrevet inte ens en månad.