Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Vår utrikespolitik styr vi själva, Lavrov

Foto: Ivan Sekretarev/TT

DN 22/2 2017. Sveriges kritik mot Ryssland är inte "russofobi" utan enkla krav på att regimen uppför sig anständigt.

Alla som varit i en dysfunktionell relation vet att ibland är huvudsaken inte vad man pratar om utan att man alls börjar prata.

Det är ingen hemlighet att relationen mellan Stockholm och Moskva, liksom relationen mellan Ryssland och väst generellt, länge har varit ytterst sval. "Rysk diplomati går ofta ut på en blandning av charm och hot", skrev DN:s Rysslandskorrespondent Anna-Lena Laurén i tisdagens tidning. Hon beskrev hur landets utrikesminister Sergej Lavrov i sin diplomati kan pendla mellan utskällningar och slängkyssar, vilket låter farligt likt en beskrivning på hur det är att leva nära en psykopat.

Den ryska diplomatin syftar till att göra motparten osäker. Samma sak gäller utrikespolitiken i stort. Hybridkrig, ryktesspridning, fejknyheter, hackerarméer, "små gröna män" och provokativa militärövningar är metoder som landets grannar har tvingats hantera de senaste åren. Moskva har konsekvent pumpat ut falska och självmotsägande uppgifter för att skapa just osäkerhet.

Intrycket som ska skapas är att den västliga, demokratiska samhällsordningen – byggd på globalisering och frihet – är föråldrad. I dess ställe ska komma en modell där världen indelas i tydliga intressesfärer. De länder som hamnar i den "ryska" sfären ska själva inte kunna styra sitt öde, i synnerhet inte utrikespolitiken. Den som står i vägen bombas till underkastelse.

Att metoden varit framgångsrik visas av att Ryssland kunnat ockupera Krim, att man fortfarande helt kontrollerar intensiteten i krigföringen i östra Ukraina och att Kreml nu i hög grad styr över Syriens öde.

Men att Ryssland på avgörande plan lämnat den civiliserade världsordningen betyder inte att världen ska sluta tala med Kreml. Det var på tiden att de svenska och ryska relationerna togs ut ur frysboxen i och med utrikesministern Margot Wallströms möte med sin kollega Lavrov. Vi är som grannar alltför beroende av varandra för att inte samtala på högsta nivå.

Däremot var det nödvändigt av Wallström att betona att Sverige och EU talar med samma röst. Ryssland vill splittra unionen och sköta relationerna bilateralt med enstaka länder, en relation där Moskva alltid kommer att vara den starkare parten. I sådana sammanhang är EU oumbärligt, i synnerhet för ett land som står utanför Nato.

Att det finns politiker och opinionsbildare i väst som accepterar Putins världsbild är ömkligt.

Att Sverige och Finland inte är med i alliansen uppskattas av Lavrov och hans chef. Det "stärker säkerheten i hela regionen", sade den ryske utrikesministern. Det var välbehövligt att Margot Wallström slog fast att det är Sverige, och bara Sverige, som väljer vår säkerhetspolitiska linje. Att hon kategoriskt fortsätter att hålla Natodörren stängd är inte oväntat men beklagligt. Speciellt som det enda alternativet i dag är ett ensidigt beroende av militär hjälp från ett alltmer oberäkneligt Washington.

Vad gäller Ukraina var det viktigt att Sverige inte backade en tum och att Wallström än en gång markerade stöd för EU:s linje. Det ryska överfallet och annekteringen av Krim är fullständigt oacceptabla. "Oenighet i utrikespolitiken borde inte hindra oss från att samarbeta inom handeln och humanitära frågor, eller hindra kontakt mellan människor", sade Sergej Lavrov, och det har han delvis rätt i. Omvänt får samarbetet inte hindra omvärlden från att ständigt påminna om och protestera mot de ryska aggressionerna.

Den ryske utrikesministern tycker om att tala om "russofobi", som om nedfrysningen av relationerna beror på en generell västlig rädsla för ryssar. Det är ett medvetet försök att förvirra och avleda. Relationerna var efter Sovjetunionens fall goda och vänskapliga. Det som förändrade detta var förstås inget plötsligt utbrott av rysskräck utan en ny, naket aggressiv attityd från Moskva, med anfallen på först Georgien, därefter Ukraina.

Det finns inget västerländskt militärt hot mot Ryssland. Tanken att Nato oprovocerat skulle angripa ryskt territorium är absurd. "Hotet" består i att länder i rysk närhet uttryckt önskemål att närma sig väst. Denna vilja till autonomi kan inte Kreml tåla, det ska förhindras till varje pris. Att det finns politiker och opinionsbildare i väst som accepterar Putins världsbild är ömkligt.

Utvecklingen under Vladimir Putin har tagit en katastrofal riktning. Det drabbar inte minst ryska oppositionella och människorättsaktivister. Desto viktigare att Margot Wallström under sitt besök träffade företrädare för det ryska civilsamhället. Dessa modiga demokratikämpar behöver allt internationellt stöd.

DN Ledare. 22 februari 2017

Läs fler artiklar. Till DN:s ledarsida

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.