Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Varken tråkig eller populist

Emmanuel Macron.
Emmanuel Macron. Foto: Jean-Philippe Ksiazek/AFP

DN 12/2 2017. Det politiska etablissemanget i Frankrike är skakat, och utmanas inte bara av extremhögern. Socialliberale Macron börjar få segervittring.

Val stundar i den femte republiken, ett land där presidentmakten växlat mellan två rivaliserande partier det senaste halvseklet.

Men den socialistiske presidenten François Hollande är så impopulär att han i slutet av förra året meddelade att han inte ställer upp till omval, och den nye kandidaten Benoît Hamon balanserar långt ut på vänsterkanten. Hans vallöften är kortare arbetstid och medborgarlön som ska bekostas med en skatt på robotar. Högerns kandidat François Fillon går i stället till val på att minska slöseriet med skattepengar och sa i somras självsäkert att den som ska leda Frankrike måste vara fläckfri. Han är nu misstänkt för förskingring av offentliga medel efter att ha betalat ut höga löner till sin fru och två barn, trots att de inte verkar ha utfört något arbete.

Samtidigt är arbetslösheten dubbelt så hög som den svenska och även om ekonomin nu går något bättre är de offentliga finanserna fortfarande ömtåliga och sårbara, som landets riksrevisor Didier Migaud kallade dem i mitten av januari.

Det är lätt att förstå dem som tröttnat på landets ledare, och Nationella frontens Marine Le Pen gnuggar händerna. Hennes likheter med valvinnaren Donald Trump är slående. "Nationen först", hatet mot islam, främlingsfientligheten och tillbakablickandet. Opinionsundersökningar, som alltid ska tas med en nypa salt, visar att hon kommer att gå segrande ur första omgången av presidentvalet med drygt 25 procent av rösterna.

Trudeau och Macron är liberalismens nya omslagspojkar som går på känsla och tar det på volley.

Men valet har två omgångar, och segraren i den andra ser nu ut att bli den oberoende kandidaten Emmanuel Macron.

Liksom Le Pen säger han sig vilja rensa upp i maktens korridorer och drömmer om ett pånyttfött Frankrike.

Men hans vision är ett Frankrike i EU, med en liberaliserad ekonomisk politik. Han pratar om kulturens frigörande kraft, välkomnar invandrare och vill utöka öppettiderna på bibliotek. Hans kampanjmöten samlar tiotusentals människor och han appellerar särskilt till unga och välutbildade. Macron representerar något nytt i fransk politik. "Han är ung, han är inte aggressiv, han ler alltid och det är en bra sak", som en av deltagarna uttryckte det vid ett kampanjmöte i Lille förra månaden (The Guardian 15/1 2017).

Vad han tänker göra mer konkret, förutom att hålla biblioteken öppna, är dock höljt i dunkel. Hans politiska program ska presenteras i början av mars.

Macron uppvisar stora likheter med en annan nordamerikansk regeringschef. Kanadas premiärminister Justin Trudeau kom till makten 2015 på en blandning av hopp och utstrålning, utan någon vidare egen politisk erfarenhet. Han vill att Kanada ska vara ett öppet land och tar ställning för jämställdhet och urbefolkningars rättigheter. Vad hans politik innebär, mer än ett betydligt trevligare samhälls- och debattklimat, var och är något oklart.

Trudeau och Macron är liberalismens nya omslagspojkar som går på känsla och tar det på volley. De klamrar sig inte fast vid talepunkter utan spelar på sin charm.

Kritikerna har rätt i att det skulle behövas lite mer innehåll, men de är politiker som kan entusiasmera och engagera. Det är vad liberalismen i västvärlden just nu behöver. 

 

Vad tycker du? Diskutera på DN ledares Facebooksida.

Följ DN ledare på Twitter

DN Ledare. 12 februari 2017

Läs fler artiklar. Till DN:s ledarsida

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.