Europadomstolen översvämmas för närvarande av ärenden från Sverige. Irakiska medborgare som har fått avslag på sin asyl­ansökan vänder sig till domstolen i ett sista försök att få stanna.

I samtliga fall som når Strasbourg beslutar domstolen om så kallad inhibition, vilket innebär ett tillfälligt stopp för utvisningen. Under hela 2009 hejdades enbart tjugo utvisningar från Sverige. Den senaste veckan har domstolen beslutat att inhibera ungefär åtta hundra, och det är antagligen bara början. Sammanlagt väntar ungefär tre tusen irakier på att tvångsutvisas.

Varför stoppar inte Sverige på egen hand tillfälligt alla utvisningar?
Redan för en månad sedan – den 22 oktober – skickade Europadomstolen ett brev till regeringarna i Sverige, Nederländerna och Storbritannien. Det var ett slags varning för att domstolen skulle komma att stoppa utvisningar av enskilda irakiska medborgare.

Samtidigt begärde domstolen att få ta del av ländernas uppgifter om säkerhetsläget i Irak, som förändrats och förvärrats. Under senare tid har terrorn mot kristna och andra mindre religiösa grupper trappats upp.

Europadomstolen samlar information för att göra en ny bedömning av skälen för asyl. I väntan på det stoppar den alla väntade enskilda utvisningar.

Det som hänt den senaste veckan borde alltså inte vara en överraskning för Sverige. Men Migrationsverket har agerat som om ingenting har hänt.

Samtidigt har ryktet om domstolens beslut spridits till de svenska flyktingsförläggningarna, och allt fler har överklagat sina beslut.

I onsdags skulle ett flyg lyfta mot Bagdad. Men under hela tisdagen droppade det in nya besked om inhibition från Strasbourg. Det handlade också människor som skulle ha satts på det väntande planet.

Sent i tisdags kväll beslutade därför Migrationsverkets rättschef att ställa in flyget. Det var rätt men skedde för sent.

Morgonen därpå anklagade han dessutom Europadomstolen för det asylkaos som uppstått udner natten. Det var en egendomlig kritik. Oredan uppstod till följd av att domstolen översvämmats av svenska fall – och det var Sveriges ansvar att så skedde.

Den svenska kritiken är särskilt olycklig eftersom Europadomstolen redan håller på att drunkna i mål. 150.000 mål väntar på att avgöras och det handlar i samtliga fall om människor som anser att deras mänskliga rättigheter har kränkts.

En stor del – ungefär 25 procent – kommer från Ryssland. Men under senare år är det också den allt tuffare asylpolitiken i EU:s medlemsländer som leder ända till Strasbourg.
Europadomstolen utsätts ofta för kritik från länder som egentligen inte alls vill rätta sig efter dess beslut. Den politiska ledningen i Ryssland går till exempel motvilligt med på att följa Strasbourg.

Att Moskva trots det följer utslagen – och betalar skadestånd till ryska medborgare som utsatts för kränkningar – visar vilken viktig uppgift domstolen har. Under femtio år har Europadomstolen spelat en ovärderlig och allt viktigare roll för försvaret av de mänskliga rättigheterna i vår del av världen.

Det är ett rättsligt system som är värt att försvara. Därför borde regeringen och migrationsminister Tobias Billström se till att vårt land lojalt följer Europadomstolens uppmaningar.

En smula självkritik skadar inte heller. Sverige anklagar gärna andra länder för brott mot mänskliga rättigheter. Men när vårt land drabbas av kritik är det tydligen någon annans fel.