Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ledare

Värna vänskapen

Pekar åt samma håll.
Pekar åt samma håll. Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT

I dessa tider behövs mer av nordiskt samarbete, inte mindre.

”Har dina föräldrar bott i Sverige?” frågade Aftonbladetjournalisten som intervjuade den finländske juniorhockeyspelaren Kasper Björkqvist efter VM-guldet. Intervjun skedde på svenska och Björkqvists språkkunskaper är inte märkliga eftersom han är finlandssvensk och sålunda har svenska som modersmål.

Journalisten försäkrade senare att han har full koll på den finlandssvenska minoriteten i Finland, men skadan var skedd. De svenskspråkiga i landet rasade. På tv-bolaget Yles hemsida konstaterade historieprofessorn Dick Harrison: ”Många svenskar känner till mer om semesterorter vid Medelhavet än de vet om grannländerna Norge, Danmark och Finland. Man vet inte vilket parti som regerar i länderna och namnen på kungar eller presidenter är ofta helt okända”.

Han fick medhåll av sin finske kollega Henrik Meinander: ”Allmänt taget vet svenskar inte ett jota om att det finns finlandssvenskar i Finland”, sa han, men konstaterade att okunskapen finns på båda sidor av Östersjön. Unga finländare ”vet knappast att Finland varit en integrerad del av Sverige”.

Meningsutbytet är ett nytt kapitel i en välkänd berättelse om den allt svagare nordiska gemenskapen. Dialogen mellan länderna har alltid haft sina inslag av syskongnabb, men den senare tiden har tonen skärpts markant. En viktig orsak är flyktingkrisen och den följande åtstramningen vid gränsen mellan Sverige och Danmark. Efter 50 år har plötsligt den nordiska passfriheten blivit ifrågasatt.

Även om få saknar tanken på en ny union är detta en oroväckande och tråkig utveckling. Vi behöver mer av nordiskt samarbete, inte mindre.

Att de nordiska länderna glider isär beror väl framför allt på en allmän globalisering, där vi är mer intresserade av den anglosaxiska världen på bekostnad av den nordeuropeiska. En orsak finns förmodligen också i invandringen, där nya nordbor kanske inte alls förstår vad de skulle ha gemensamt med de länder som råkar ligga intill.

Det är en oroväckande och tråkig utveckling. Vi behöver mer av nordiskt samarbete, inte mindre.

Skolan har ett stort ansvar. Tidigare läste svenska skolbarn inte bara mer historia, det fanns också en tonvikt på Nordens geografi och inte minst dess språk. Vad gäller det sistnämnda märks en klar skillnad på bara ett par generationer. Det var inte länge sedan som svenskar, norrmän och danskar kunde tala ganska obehindrat med varandra på en sorts skandinaviska. Hos dagens unga är det mer regel än undantag att gripa till engelskan.

När gränsen mellan Sverige och Danmark nu täpps igen, och decennier av öppenhet ersätts av id-krav, kontroller och misstänksamhet, är det ett hårt slag mot den nordiska grundtanken. Det drabbar också högst konkret mängder av jobbpendlare och företag. Det riskerar dessutom att ytterligare spä på misstänksamheten och fördomarna de nordiska länderna emellan, i en tid då motsatsen hade behövts.

Att Sverige stärker kontrollen över flyktinginvandringen är nödvändigt när alltför många andra EU-länder smiter från sitt ansvar. Men det är också väsentligt att gränsen öppnas så snart det är möjligt.

De nordiska länderna har definitivt en hel del som skiljer oss åt. Men desto mer som förenar oss. En flertusenårig gemensam historia, ibland av krig men oftast av fredlig integration. Tillsammans utvecklade vi framstående välfärdssamhällen, tillsammans har vi stått upp för demokrati och jämlikhet.

I tider som dessa är det på plats att påminna om den vitala nordiska integration som trots allt fortgår. Det är långt ifrån bara vid Öresund som människor korsar gränser för att arbeta. Unga svenskar jobbar i Oslo och deras isländska generationskamrater hittar arbetsgivare i hela Skandinavien. När vi nöjesreser utomlands blir det ofta till ett nordiskt land.

Även om stämningen på Nordiska rådet och ministerrådet har blivit en aning kyligare de senaste månaderna är institutionerna forum för en fullt fungerande och viktig dialog som är väl värd att utvecklas.

Fortfarande besöker nyvalda regeringschefer sina nordiska grannar först av alla, fortfarande sker ett stort, värdefullt säkerhetspolitiskt samarbete – något som senast på söndagen lyftes fram av Stefan Löfven och hans finländske kollega Juha Sipilä på DN Debatt.

Ett svenskfinskt och nordiskt försvarssamarbete kan inte ersätta Natomedlemskap, särskilt som både Norge och Danmark sedan länge är medlemmar. Men det kan komplettera det. Norden är värd att försvara – både mot militära angrepp och som intresse- och värdegemenskap.

Läs mer. Ledare
Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.