Ledare

Vårt mörkaste kapitel

Det är strängt taget inget mindre än en serie brott mot mänskliga rättig­heter, historien om romernas status i det moderna Sverige. Regeringens vitbok, som presenterades av integrationsminister Erik Ullenhag i går, är en tung redogörelse för de politiskt och bitvis rasideologiskt motiverade övergrepp som skedde under 1900-­talet. Huvuddragen sammanfattades på gårdagens DN Debatt.

Varje avsnitt i boken utgör för sig ett mörkt kapitel i vår historia. I dem beskrivs bland annat de statliga utredningar och kartläggningar som i början av seklet sökte en lösning på ”zigenarfrågan”. Det officiella Sveriges problemställning var klar. ”Det torde sannolikt nu vara på tiden att något göres för att råda bot […] [på] denna samhällskräfta”, skrev ett polisdistrikt angående romerna i ett svar till en utredning 1923.

Den synen genomsyrade myndigheternas alla sfärer under en lång period. Romer stämplades som ”parasiter”, de registrerades och nekades grundläggande samhällstjänster. Dörren till utbildning, bostad och arbete såg kommuner och staten till att stänga. Polisen ägnade stor kraft åt systematisk förföljelse, och romer diskriminerades vid landets gränser. Listan är lång över de lagar och politiska åtgärder som riktades såväl indirekt som direkt mot denna grupp. Att det i modern tid har talats om att ”utrota” en minoritet i Sverige är ett faktum. Ändå är det inte alldeles enkelt att förstå vidden av de ord som förekommer i arkiven.

Mycket av detta har redan beskrivits i den moderna forskningen. Men sammanställningen och de personliga berättelserna i vitboken har ett värde. På flera ställen har regeringen också sett till att borra djupare. Ett sådant avsnitt handlar om steriliseringspolitiken under framför allt 1940-talet. För även om romerna utgjorde en minoritet av dem som hamnade under kniven, och även om gruppen inte uttryckligen var måltavla för politiken, färgades läkarnas beslut i hög grad av den gängse synen på romer. Att någon ägde ”för en tattare utmärkande själsegenskaper” kunde utgöra en del av motivet till sterilisering. I det rasistiska ombesörjandet av landets ”människomaterial” drabbades romerna särskilt hårt.

Den allra grymmaste sortens övergrepp ligger decennier bakom oss. Men såren har inte läkt, och höstens avslöjande av Skånepolisens romregister visar hur mönstren kan leva kvar i mer subtila former, även inom myndigheter. Händelser av den typ som rapporterades från hotellet Sheraton i Stockholm i går är också en påminnelse om hur diskrimineringen fortgår. Där blev en kvinna från Romska rådet i Göteborg, som var inbjuden att delta i regeringens ceremoni, avvisad från hotellets frukostmatsal utan uppenbar grund.

Det hade varit snyggt om ansvaret för vitboken lagts utanför integrationsministerns eget departement. Regeringen hade kunnat ge några av landets mest framstående historiker fria tyglar att gå till botten med frågorna, och invänta resultatet av en akademisk kraftansträngning. Historieskrivningen hade fått större tyngd. Kanske hade det skapat bättre förutsättningar för att sedan öppna ett nytt politiskt kapitel.

Nu blev modellen i stället en mix av politiskt och akademiskt hantverk. I en kommentar i går beskrev Erik Ullenhag vitboken som ”en typ av ursäkt”. Sådana projekt är en vansklig genre. Samtidigt kan det vara en styrka att vitboken blivit en pusselbit i en politisk process där åtgärder också ingår.

Den processen handlar inte minst om att undanröja de hinder som finns kvar för romer att inkluderas i samhället. I fem försökskommuner pågår satsningar främst i skolorna och på arbetsförmedlingarna. Om Ullenhag har tänkt rätt med projektet är för tidigt att säga. Men någonstans här tycks det klokt att börja.

”Jag får tusentals brev från barn som förstår att alla människor måste bo, måste gå i skolan, måste få arbete. Det som experter måste utreda i många år för att komma fram till”, berättade författaren Katarina Taikon i en intervju i radion på 70-talet. Att den politiska frågan, fyra decennier efter Taikons första uppmärksammade bok om den romska flickan Katizi, fortfarande handlar om detta är ett sorgligt nederlag.