Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ledare

Vem får rösta i skuggsamhället?

I Sverige liksom i många andra av västvärldens länder bor stora grupper människor helt utan röst och inflytande.

Sällan har så många varit så medvetna om de tusentals människor som lever i vår geografiska närhet men i fråga om trygghet och framtidsmöjligheter tillhör en helt annan dimension. De är papperslösa, de är gömda, de är illegala invandrare; människor som saknar tillstånd att uppehålla sig här men ändå gör det. DN:s Niklas Orrenius tecknar en stark bild av deras verklighet i dagens tidning.

Uppmärksamheten som den senaste tiden har riktats mot myndigheters arbete med avvisningar har rört upp känslor.

Många känner vämjelse inför tanken på hur polisen lurar utanför skolor eller väcker sovande familjer nattetid för att ta dem till flygplatsen. Ju längre människor har varit här, ju mer de har rotat sig, ju fler bindningar de har till samhället, desto märkligare ter sig den skarpa skiljelinje som går mellan medborgarna och de andra.

Man behöver inte förespråka fri invandring för att förnimma hur den demokratiska rättsstatens ideal skorrar mot den situation papperslösa invandrare befinner sig i. Skälet är att det finns en inbyggd spänning mellan å ena sidan den demokratiska staten, å andra sidan reglerad invandring. För eftersom staten inte helt kan hindra människor från att ta sig in i eller uppehålla sig inom landets gränser utan tillstånd kommer där alltid att finnas en grupp utan medborgerliga och demokratiska rättigheter.

Flyktingamnesti, föreslår en del. I vissa givna situationer kan det vara det enda rimliga och humana. Men det är ett slags sista utväg, en städfunktion i ett trasigt system.

Ett annat sätt att hantera dissonansen är att närma sig problemet från en demokratiteoretisk utgångspunkt. I en nyligen publicerad vetenskaplig artikel resonerar statsvetaren Ludvig Beckman kring möjligheten att inkludera människor utan uppehållstillstånd i det demokratiska systemet. Borde papperslösa ges rösträtt? Tanken kan verka absurd men saknar inte logik.

Demokrati kan beskrivas som ett system där de som påverkas av lagar och beslut har inflytande över tillkomsten av samma lagar och beslut. Även människor som håller sig undan alla slags myndigheter, som inte begår några brott och därför inte haffas av polisen, har att förhålla sig till en mängd lagar och regler. Även papperslösa påverkas av politiska beslut om sådant som konsumtionsskatter, tillgång till vård och utbildning och annan offentlig service, anslag till brottsbekämpning, bostadsbyggande – ja, en mängd saker som formar vardagen för alla som bor inom landet.

Det kanske inte är medborgarskapet – vilket bortskänkes som en gåva av nationen – som ger rätten till demokratiskt deltagande. Kanske är det i stället den legala relation som ofrånkomligen upprättas mellan en människa och det politiska system som hon för närvarande är underställd.

Ett genomförande vore sannolikt förknippat med oöverstigliga praktiska såväl som principiella hinder. Inte desto mindre illustrerar resonemanget det fundamentalt felaktiga i synen på papperslösa som också rättighetslösa.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.