Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Vi måste dela på klimatnotan

Foto: Mark Wilson

DN 12/9 2017. Vi måste börja planera för framtidens klimat. Gör vi inget riskerar vi en värld där inte bara miljön är hårdare, utan också livet. Det blir då de fattiga som får betala större delen av notan – ibland med sina egna liv.

Havsbottnen låg i lördags bar och öde ända bort till horisonten utanför Long Island på Bahamas. Blöt sand så långt ögat kunde nå.

På Twitter spekulerade man i vad som kunde ha hänt. Var kanske en tsunami på väg? Eller var det den förbipasserande orkanen Irma som helt sonika sugit med sig vattnet? Jo, mycket riktigt: Fenomenet kallas stormflod, och det var precis just en sådan som 1998 gjorde orkanen Mitch så dödlig.

I sig var Mitch inte värre än någon annan orkan som brukade svepa in över området, problemet var vattnet den drog med sig in över land. Översvämningar utsätter människor för ytterligare fara, de förstör husen, infrastrukturen och skördarna, sprider sjukdom och försvårar evakuering.

I takt med att den globala uppvärmningen får isarna att smälta och höja havsnivån kommer vi inte bara att se fler orkaner, utan också fler stormfloder. De högre temperaturerna medför även ökad avdunstning från havet, vilket innebär mer och kraftigare regn. Översvämningarna kommer att bli fler och orkanerna kraftigare. Områden som redan är varma och inte ligger vid vattnet kommer att drabbas av fler och vildare skogsbränder.

Vid sidan av detta följer de långsammare naturkatastroferna med torka och svält, vilket i sin tur skapar och förvärrar politiska konflikter och skapar flyktingströmmar. Vårt sätt att bete oss på den här planeten lägger med andra orden grunden för en utveckling där negativa effekter på olyckligast tänkbara sätt hakar i och förstärker varandra. Det gäller även på ett psykologiskt plan.

Webbsajten Vox skrev häromdagen om fenomenet "pluralistisk ignorans". Det har exempelvis visat sig att de flesta collegestudenter inte alls vill supa sig fulla, men att de gör det ändå eftersom de tror att det är vad alla andra vill.

På samma sätt kan det vara med klimatet: Inte kan det vara så farligt att köpa hus vid havet i Florida när så många andra bor där?

SOM-institutets årliga mätning över vad svenskarna oroar sig för toppades nu senast av klimatförändringarna, och på plats fem hamnar miljöförstöringen. Detta är alltså något som folk bekymrar sig väldigt mycket över. Samtidigt fortsätter ju alla andra som vanligt? Det är bekvämast så.

En impuls kan vara att bara leva som man alltid har gjort och strunta i domedagsklockorna. En annan kan vara att mäla sig ur samhället och flytta in i en avlägset belägen bunker tillsammans med sina närmaste och konserver för de närmaste hundra åren.

Men bättre är att vi förbereder oss och gör vad vi kan för att den situation som ligger framför oss ska bli så bra som möjligt. Individen har förstås ett ansvar. Det är ju det där med att undvika bilen och biffen, som det alltid tjatas om. Men större press måste även sättas på näringslivet – och det vill till att den pressen är effektiv.

Smart, grön skatteväxling bör bli en prioritering. En flygskatt är nödvändig för längre resor, oavsett vad branschen säger. Dessutom måste man få systemet för utsläppsrätter att fungera. Kollektivtrafiken behöver byggas ut. Vår blick på de förändringar industrin står inför måste överlag vara klar och osentimental.

Vi måste nu planera för framtidens klimat. I en kartläggning från Svenska miljöinstitutet och Svensk försäkring sade 91 procent av kommunerna att de jobbade med den typen av frågor. Men när de mättes på en objektiv skala skrapade sju av tio kommuner inte ens ihop hälften av maxpoängen. Hur ska de hantera extremt väder, översvämningar och sjunkande grundvattennivåer i framtiden? Det borde de finna svar på.

Världens länder måste också redan nu börja samarbeta för att mildra effekterna av framtidens extrema klimat i de områden som kommer att drabbas hårdast. Försäkringsbolagen lär inte ersätta offer för naturkatastrofer framöver. Kanske kommer inte ens myndigheterna att ha råd.

Det måste finnas handlingsplaner för evakuering, för nödsändningar, för långsiktig hjälp. Gör vi inget riskerar vi en värld där inte bara miljön är hårdare, utan också livet. Det blir då de fattiga som får betala större delen av klimatnotan – ibland med sina egna liv.

Det är detta mönster vi hittills har sett vid orkaner, både efter Mitch och Katrina drabbades de redan utsatta värst. Dessvärre kommer vi nog även att kunna lägga Irma till den listan. Men framtiden? Den kan, och måste, vi förändra.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.