Den bristande insynen i partiernas finansiering är ett demokratiskt problem. Väljarna har rätt att få reda på vem eller vilka som skänker pengar till politiska ändamål.
I Finland kretsar nu den politiska debatten kring en påstådd valfinansieringshärva. Ett kommunalt pensionförsäkringsbolag, ledd av en före detta centerpolitiker, har anklagats för att ha slussat pengar till centerkandidater.
Miljontals kronor ska ha gått via en affärskoncern som ger betydande bidrag till politiker från det styrande Centerpartiet. Trots att Finansministeriet fastslagit att inga ekonomiska oegentligheter ägt rum så har pensionsbolagets vd avgått.
Finländska politiker har en skyldighet att redovisa vilka som gett dem bidrag. Däremot måste inte partierna berätta vem eller vilka som ger dem ekonomiskt stöd, men det är nu under utredning.
I Danmark och Norge måste alla bidrag över 20 000 kronor vara namngivna.
Precis en sådan lagstiftning föreslogs av en statlig utredning i Sverige 2004. Men lagen uteblev. Moderaterna var inte särskilt intresserade. Enligt en rapport från Arbetarrörelsens Tankesmedja samlande Moderaterna in cirka 30 miljoner kronor i privata donationer under valrörelsen 2006.
Socialdemokraterna har också varit emot en lagreglerad redovisning men verkar nu ha svängt. Från och med i år ska partiet redovisa namnen på alla som skänker 20 000 kronor eller mer. Huruvida Socialdemokraterna kommer att bli bättre på att offentliggöra stöden från fackföreningsrörelsen återstår att se.
Inför det senaste valet lät Folkpartiets riksdagsman Carl B Hamilton (med hjälp av Riksdagens utredningstjänst) göra en göra en rapport om bidragen från LO till S.
Det direkta penningstödet för 2006 uppick till cirka 38 miljoner kronor, exklusive mankraften i form av valarbetare (enligt Hamilton cirka 700 miljoner kronor). Socialdemokraterna och SSU får också årliga intäkter på cirka 40 miljoner kronor vardera från A-lotterierna.
Löftet om en mer öppen redovisning från S är ett steg i rätt riktning. Samtliga partier borde följa efter.
De politiska partiernas ovilja att öppet redovisa var donationerna kommer ifrån är ett demokratiskt problem. Om en privatperson, företag eller intresseorganisation skänker pengar för politiska ändamål har allmänheten rätt att få reda på det.
I takt med att personvalsinslaget blir allt viktigare i svenska val ökar också behovet att få reda på hur enskilda kandidater finansierat sina kampanjer.
Ett val kan visserligen inte vinnas utan goda idéer. Men en välfylld partikassa och en kraftfull organisation är alltid en god hjälp på traven.
Organisationen Transperancy International, som varje år granskar korruptionen i världens länder, har kritiserat Sverige för bristande insyn i partifinansieringen. De föreslår att Sverige inför en lagstiftad redovisningsplikt.
Svenska politiker är sällan sena med att lyfta fram offentlighetsprincipen som ett medel mot korruption och maktmissbruk. Att deras egna organisationer lyder under andra regler än övriga samhället hörs inte så ofta.
Bristen på insyn i det finländska partisystemet fick Europarådets organ mot korruption att reagera redan 2007. Sedan dess har en viss en förbättring skett. Men som den nuvarande debatten i Finland visar så bäddar dunkla redovisningsregler för politiska skandaler.
Det borde räcka som läxa åt de svenska partierna inför valet 2010.