Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

Visselblåsarna hamnar i en regeldjungel

Foto: Magnus Bard

11/3 2016. Regeringen planerar att lägga fram en ny lag för att skydda visselblåsare. Men nyttan är oklar. Även fortsättningsvis får samhället förlita sig på människor som drivs av starka ideal.

Bosse Lindquists dokumentärserie ”Experimenten” gjorde den fasaväckande historien om Paolo Macchiarinis strupoperationer på Karolinska känd för både läkarprofessionen och allmänheten. Utan hans journalistiska mästerstycke skulle fler patienter kanske hamna under kniven och komma att sväva i fara.

Men det är inte minst tack vare de fyra visselblåsande läkarna som affären har släpats fram i offentlighetens oförlåtande ljus. Det var de som skärskådade journalerna och upptäckte det medicinska bedrägeriet bakom Macchiarinis skenbara framgångar.

De slog larm och anmälde forskningsfusket. Och trots att läkarna utsattes för hot från cheferna fortsatte de att driva ärendet framåt. När Karolinska fortsatte mörkläggningen talade de också ut framför Lindquists kamera.

Utan visselblåsare – inget avslöjande, och förmodligen heller ingen förundersökning om vållande till annans död.

På torsdagen lade regeringen fram ett förslag om en ny visselblåsarlag. Frågan är ärvd från alliansen. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) har låtit beredningskvarnen mala vidare och hoppas att den nya lagen ska åstadkomma något viktigt: att anställda inte ”drar sig för att slå larm om missförhållanden”.

Målet är angeläget och signalen vällovlig. Visserligen har Sverige länge haft sin meddelarfrihet, med tillhörande efterforsknings- och repressalieförbud. Men skyddet gäller bara offentliganställda. Ett villkor är dessutom att man påkallar just mediernas uppmärksamhet. Det kan vara fritt fram att tukta den som vänder sig till fel instans.

Norge har ett mer heltäckande formellt skyddsnät för visselblåsare. I till exempel Storbritannien är reglerna också betydligt hårdare. Arbetsgivare som straffar en brittisk sanningssägare riskerar att åka på dryga böter. Frågan har varit om Sverige formellt uppfyller den standard som internationella konventioner kräver.

Den mest centrala delen av regeringens förslag innebär ett utvidgat repressalieskydd. Anställda får rätt att kräva skadestånd ifall de straffas för att ha slagit larm om ”allvarliga missförhållanden”.

 

Det gäller alltså att läsa på, eller anlita en jurist.

 

Någon sådan chans till upprättelse finns inte nu, ens för kommunalt eller statligt anställda. Visselblåsarlagen inför möjligheten att stämma både privata och offentliga arbetsgivare.

Kommer det att uppmuntra fler att slå larm? Viktiga remissinstanser tvivlar. Lagen är svävande och ställer samtidigt detaljerade krav på hur människor får ta till orda. Som huvudregel måste man först ha vänt sig till någon form av intern tipsfunktion, men inte fått gehör. Därefter är det tillåtet att gå utanför organisationen.

Principen är rimlig. Men om det inte finns någon att vända sig till? Lagen kommer tyvärr inte att ge något entydigt svar.

Vad som är att betrakta som ett ”allvarligt missförhållande” är inte heller kristallklart. Etiska övertramp? Ja, i undantagsfall, enligt visselblåsarlagen. Vilken etik som gäller får domstolarna avgöra. I övrigt är tumregeln att någon ska ha begått ett brott med fängelse i straffskalan för att det ska vara rätt att larma.

Det gäller alltså att läsa på, eller anlita en jurist.

Advokatsamfundet har dock starka invändningar mot Ylva Johanssons förslag. Likaså Vårdförbundet, som är ”allvarligt oroat” över att lagen rentav kan leda till att sjuksköterskor drar sig för att anmäla missförhållanden inom vården.

Statskontoret – myndigheten för en effektivare statsförvaltning – bedömer inte att propositionen kommer att få fler att sjunga ut om korruption och oegentligheter. Justitiekanslern ser i sitt remissvar till regeringen inte heller riktigt poängen.

En lucka i förslaget är att visselblåsarnas skyddsnät rycks undan om larmaren begår brott mot till exempel sekretessbestämmelser. Även lagen om företagshemligheter övertrumfar rätten att ta bladet från munnen om missförhållanden. Men de allvarligaste överträdelserna sker ju ofta just inom de hårdast reglerade sfärerna, där information i regel hålls hemlig.

Vad visselblåsarlagen kommer att göra för nytta är svårt att se. Alldeles säkert kommer samhället även fortsättningsvis att få förlita sig på envisa, osjälviska människor som larmar därför att de ser det som sin skyldig-het.

Den pliktkänsla och ryggrad som krävs för att gå emot en stor organisation kan dessvärre inte lagstiftas fram.

DN Ledare. 11 mars 2016