Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Vitryskt illdåd

Efter söndagens brutala ingripanden i Minsk tar Vitryssland ett steg tillbaka mot envälde. Sverige och EU bör behandla president Lukasjenko som den diktator han är.

Bilderna på den nedslagne och blodige oppositionskandidaten Vladimir Nekljajev säger det mesta om tillståndet i Vitryssland. Att söndagens presidentval slutade med att han slogs till marken, kördes till sjukhus och därefter försvann borde räcka som underlag för omvärldens slutsatser. Hans hustru vädjade i går om att få besked om var han befinner sig.

Den nybyggda demokratiska fasaden har rämnat. Vitrysslands diktator Alexander Lukasjenko har under senare tid försökt inbilla omvärlden att landet är på väg mot demokrati. Men bilden som träder fram efter valet i söndags föreställer fortfarande Europas sista diktatur.

Den vitryska regimen gör ett stort nummer av att en liten grupp demonstranter i söndags kväll slog sönder fönster och lyckades ta sig in i regeringsbyggnaderna vid Självständighetstorget i Minsk. Aktionen kan inte försvaras, men var av allt att döma begränsad till ett fåtal personer.

För regimen blev stenkastningen en förevändning att slå till mot de fredliga demonstranterna och gripa flera av kandidaterna som ställde upp i presidentvalet. EU krävde i går att de omedelbart ska släppas, vilket är det minsta man kan begära. Innan Vladimir Nekljajev och de andra gripna presidentkandidaterna har återfått sin frihet bör Europa kraftigt beskära sina kontakter med Lukasjenkos styre. Det som hänt bör leda till att de senaste årens dialog mellan EU och Vitryssland tills vidare avbryts.

Samtalen inleddes 2008 och har utgått från löfte om pengar och bistånd i utbyte mot demokratiska reformer. Det har lett till en viss förstärkning av de mänskliga fri- och rättigheterna. Enligt en sammanställning från organisationen Civil rights defenders har till exempel ett par regionala oberoende tidningar fått tillstånd att ges ut i hela Vitryssland, några frivilligorganisationer har fått börja arbeta öppet och oppositionen har getts tillstånd att kalla till några offentliga möten.

Men sammantaget har framstegen varit små. Yttrandefriheten är fortfarande ytterst begränsad. Journalister övervakas och varnas. Oppositionella åtalas, döms och sätts i fängelse. Valkampanjen inför valet i söndags har varit styrd från presidentpalatset. Lukasjenko gavs till exempel hela 80 procent av tiden i programmet ”Nashi Novosti” i den vitryska, statliga tv-kanalen. Att han sägs ha fått ungefär 80 procent av rösterna är ytterligare ett tecken på att valet i söndags inte var fritt, utan ett försök att ge demokratisk legitimitet åt Lukasjenkos fortsatta maktinnehav.

Det är möjligt att Vitrysslands diktator inte bryr sig om vad övriga Europa anser. Det som betyder något för honom är relationen med Ryssland – och en vänskaplig överenskommelse om leveranser av olja och gas i början av december satte punkt för de senaste årens gräl mellan Moskva och Minsk. Det är antagligen en förklaring till att Lukasjenko nu utmanar Europa och visar vad han egentligen anser om kraven på öppenhet och demokrati.

Därav våldet i söndags, därav förra veckans valcharad.

Inför det vitryska valet följde DN:s korrespondent Ingmar Nevéus utmanaren Vladimir Nekljajev en dag under kampanjen. Nevéus beskrev en i grunden ganska blyg poet som ställde upp i valet för att han övertygats om att hans land var på väg åt fel håll.

Sverige och EU bör ge ett tydligt svar till ett styre som skickar polisen på en sådan man. Inget bistånd och inga pengar till Vitryssland innan demokratin tas på allvar i Minsk.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.