Ledare

Wallströms dåliga affärer

Illustration: Stina Eidem

Utrikesministern visade uselt omdöme när hon tog emot en lägenhet av fackförbundet Kommunal. Dessvärre gäller det även Margot Wallströms utrikespolitik.

Utrikesministern behövde en lägenhet, helst i Stockholms innerstad. Av en händelse stötte Margot Wallström på Kommunals ordförande Annelie Nordström, som visste berätta att hennes fackförbund hade en till övers. Så praktiskt.

Kanske har Wallström tillbringat så mycket tid utomlands att hon aldrig har hört talas om tidigare skandaler kring socialdemokraters lyor i fackligt ägda hus. Det är också möjligt att hon inte frågade hur många lägenheter Kommunal har gett till bostadsförmedlingen de senaste 16 åren (noll).

Någon underhuggare borde ha upplyst ministern om att det är bäst att hålla sig undan rörelsens belöningssystem. Efter alla år som välbetald EU-kommissionär borde hon klara sig själv. Nu slingrar hon sig med att Nordström skulle ha ljugit. Fackbasen vägrar bli bondeoffer, och gissar att Wallström har ”missförstått”.

Uppenbart är i alla fall att utrikesministern har visat uselt omdöme. Dessvärre gäller det även utrikespolitiken.

Margot Wallström förklarades i veckan icke önskvärd i Israel. Visst kan det vara en merit i svenska vänsterkretsar, men knappast för landets högsta diplomat. Det är senaste kapitlet i en föga smickrande historia.

Erkännandet av Palestina var ett hafsigt beslut med tvivelaktig folkrättslig grund. Det finns inga klart definierade gränser, Israels ockupation är ett faktum och terrorrörelsen Hamas styr i Gaza. En tvåstatslösning är den enda möjliga vägen till fred, men vad Sverige har erkänt är en gåta. Regeringen lyckades bara sabotera förhållandet till den ena parten i konflikten.

Efter attentaten i Paris antydde Wallström en koppling mellan terrorism i väst och det israelisk-palestinska dramat, vilken den nu skulle vara. I december tog hon avstånd från de palestinska knivattackerna på israeler, men sa i samma andetag att responsen inte får bli ”utomrättsliga avrättningar”. Hon försökte hävda att just den meningen i sammanhanget inte handlade om Israel, men det är svårt att höra något annat.

Det ramlar ofta saker ur munnen på Wallström, som hon inte har tänkt igenom eller förstått följderna av.

I veckan skulle Wallström förtydliga, och krävde en ”grundlig utredning”. EU:s utrikeschef Federica Mogherini påstods ha uttryckt samma önskemål. Fast Mogherini har inte beskyllt Israel för utomrättsligt dödande.

Folkrättsligt är det stor skillnad på om civila dödas i krig och om polisen skjuter terrorister på bar gärning. Hur amerikanska polismän använder sina vapen är föremål för omfattande debatt, men det har inget med folkrätt att göra. Wallströms anklagelse mot Israel är utomordentligt allvarlig.

Utan tvekan drar Israel nytta av Wallströms misstag. Högerregeringen får chansen att statuera exempel och försöka skrämma andra europeiska utrikesministrar. Israel förtjänar ofta kritik, men den måste i så fall vara distinkt.

Det ramlar dock ofta saker ur munnen på Wallström, som hon inte har tänkt igenom eller förstått följderna av. På Folk och försvars rikskonferens i Sälen lanserade hon en lös idé om civil värnplikt. Regeringen har tillsatt en utredning om försvarets personalförsörjning, men det här var en ”personlig åsikt” om något slags samhällstjänst på till exempel asylboenden. Både försvars- och inrikesministern undrade vad hon pratade om.

Få sörjer Saudiavtalet, men det bestående minnet är en kaotisk hantering av utrikesministern och regeringen. Meningen var att en förlängning skulle stötta kampanjen för en svensk plats i FN:s säkerhetsråd, den allt överskuggande prioriteringen. Så många röster värvades nog inte.

Regeringen har nu bestämt sig för att inte erkänna Västsahara, trots att Socialdemokraterna drev igenom ett sådant riksdagsbeslut i opposition. I botten kan ligga hänsyn till både EU och arabvärlden, men någon konsekvens i förhållande till fallet Palestina är inte skönjbar.

När Frankrike begärde militär hjälp mot IS vann Wallströms och Miljöpartiets linje: så lite som möjligt. Varför utrikesministern hänvisade till en ”folkrättslig gråzon” är oklart. Fransmännen undrar säkert.

I många år drömde S om partiordförande Wallström, och hennes gloria lyste bara starkare ju längre hon höll sig borta från inrikespolitikens bökiga vardag. Men utlandet borde hon väl kunna sköta, efter åren med EU och FN? I stället blir hon ständigt feltolkad.

Den amerikanska tidskriften Foreign Policy utsåg i fjol Margot Wallström till en av de tio främsta globala politiska tänkarna. Kanske berodde det på språksvårigheter. Om något framstår Sveriges utrikesminister som tanklös.

DN Ledare. 16 januari 2016