Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ledare

Integration: Värdet av att förstå

Det är svårt att inte imponeras över den resa Per Brinkemo har gjort. Han hade arbetat många år som journalist innan en rad omständigheter gjorde att han växlade in på det väldigt mycket mindre glamorösa – och mycket ­svårare – integrationsspåret.

I prologen till boken ”Mellan klan och stat”, om somalier i Sverige, ­beskriver han hur mötet med den tonåriga Ahmed Hassan Ali blev avgörande. Ali hade som 13-åring mot sin vilja skickats till Mogadishu av sina föräldrar. Mamman hade tagit passet och pojken hade blivit strandsatt hos ­främlingar i en av världens farligaste städer.

Det som verkar helt obegripligt får en sorts förklaring i Brinkemos genomgång av hur den somaliska traditionen kolliderar med den svenska.

Att förstå är inte samma sak som att acceptera. Men sannolikt är det en förutsättning för att kunna förändra. Vill vi lyckas bättre med integrationen så måste vi förstå varför den i så hög grad – inte minst bland somalier – misslyckas i dag.

Ett konkret exempel rör kommunikation. I den somaliska kulturen är den muntliga traditionen stark, medan den skriftliga – av historiska skäl – är obefintlig. Somalia fick sitt skriftspråk först 1972, berättar Brinkemo. En skriftlig kallelse betyder således inte samma sak som en muntlig.

I Sverige är det snarare tvärtom. Ett brev eller ett anslag om en fest eller ett möte väger tyngre än ett muntligt: Vi träffas i fiket på torsdag. När somalier inte kommer till möten trots gedigen affischering finns en risk att detta felaktigt tolkas som nonchalans eller ointresse.

Det finns säkert personer, inte minst på Avpixlats sidor, som skulle invända och säga att det minsann inte är Sverige som ska anpassa sig utan de som kommer hit. Men människor är inte kärl som töms på allt innehåll – minnen, värden och erfarenheter – när vi passerar en nationsgräns. Svenskar som flyttar till avlägsna länder och kulturer slutar knappast att läsa eller upphör att se sina barn som självständiga individer. Däremot har svenskar i världen, precis som världsmedborgare i Sverige, att anpassa sig till de lagar som råder i det land man befinner sig.

Att följa lagen är individens ansvar. Men ansvaret för integrationen är gemen­samt.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.